I jämställdhetsdebatten var Reinfeldt riktigt svag. Det gick bra så länge han fick hålla sig till analysen men när han avkrävdes konkreta politiska förslag var det tunt. Här hade Sahlin bättre ammunition – tredelad föräldraförsäkring.

Men på de områden till vilka det avsattes mest debattid var Reinfeldt den starkare. Han angrep med frågor och Sahlin hamnade gång på gång i försvarsposition. Det gällde främst utrikespolitiken men även sjukskrivningarna där de rödgröna har påfallande svårt att formulera en gemensam politik som är begriplig och slagkraftig.

”Stupstocken ska bort”, sa Sahlin. Denna ständigt upprepade men missvisande metafor betyder att tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort likaså prövningen av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden. I stället ska förmågan att arbeta prövas mot något som de rödgröna kallar ”verkligt existerande arbetsmarknad”. Det låter bestämt som om inte bara arbetsförmågan utan även situationen på arbetsmarknaden ska vägas in i beslutet om sjukskrivning. Här har de rödgröna en del att förklara.

Sahlin lovade också ett snabbspår tillbaka till sjukförsäkringen för dem som har förlorat sin sjukpenning på grund av tidsgränserna. Vad betyder det? Ska de som av Försäkringskassan har bedömts ha arbetsförmåga kunna gå tillbaka till att vara sjukskrivna?

Socialdemokraterna säger numera ofta att de har idkat självkritik och medger att den gamla sjukförsäkringen hade sina brister. Men när de ska förklara på vilket sätt deras nya modell skiljer sig från den gamla blir det oftast luddigt.

Desto tydligare och välkommet principfast var Sahlin när hon fick frågan om sin syn på det franska förslaget att förbjuda burka och niqab på offentliga platser. Förslagsställarna vill inte bara att det ska vara olagligt att dölja sitt ansikte i kontakt med myndigheter, utan även på bussar och i tunnelbana. Sahlin sa att hon ville kämpa för rätten att slippa tvånget att bära burka och niqab, såväl som rätten att välja att göra det – även om Sahlin gled och faktiskt sa ”rätten att bära sjal” som är något helt annat. Men hon gjorde ändå en viktig markering i principfrågan, betonade både rätten till religion och individens rätt gentemot ett förtryckande kollektiv.

Reinfeldt svamlade däremot om att hans hjärta var fullt av sympati för dem som ville hindra denna form av kvinnoförtryck. Nej, han ville kanske inte själv införa den lag som planeras i Frankrike men gav ändå sitt stöd till det som han såg som syftet bakom, utan att väga in några andra aspekter.

Det är svårt att se hur ett förbud skulle hjälpa kvinnor som av andra tvingas dölja ansiktet. Risken är i stället att lagen ytterligare isolerar den lilla grupp kvinnor det handlar om. Statsministern borde ha stängt dörren för detta i Sverige.