Inte jämställt nog
Det finns olika sätt att räkna men enligt ett är årets internationella kvinnodag den hundrade i ordningen. Och även i år ställs frågan: Behövs en särskild dag för detta?
Ska arbetet för jämställdhet reduceras till en dag? Borde inte alla dagar bör vara kvinnodagar? Det borde de. Men kvinnodagen kan användas just så. Det är ett tillfälle då vi reflekterar, laddar, blir kanske lite extra arga – och ser till att jämställdhetsarbetet hålls vid liv.
Den internationella kvinnodagen betyder att vi bör lyfta blicken mot platser i världen där kvinnor förväntas höras och synas så lite som möjligt, till länder där kvinnor könsstympas, gifts bort mot sin vilja, säljs som slavar, systematiskt våldtas som del av krigsstrategier. Och även om man undantar dessa extrema varianter av könsförtryck är det oomstritt att de allra flesta kvinnor i världen inte har bråkdelen av svenska kvinnors frihet.
Men det återstår mycket arbete även här, i ett av världens mest jämställda länder. I Sverige har kvinnor tagit stor plats i politiken. Det finns nu också fler kvinnor på ledande poster i näringslivet än för, säg, 20 år sedan. Men glastaket är kvar. På vd-nivå och i ledningsgrupper är det fortsatt stor mansdominans, som tidningen visar i dag på nyhetsplats.
De lägst betalda yrkena domineras av kvinnor och kvinnliga akademiker halkar efter de manliga i lön och karriärutveckling.
Progressiv familjepolitik har gjort att kvinnors val mellan karriär och barn inte är lika skarpt som tidigare. Men detta val finns ändå kvar. Kvinnor tar ut 80 procent av föräldraledigheten och är de som därefter går ner på deltid, medan småbarnspappor mycket väl kan göra karriär med 60-timmarsveckor.
Det här går att ändra så att svenska kvinnor kan ta de återstående stegen mot full jämställdhet. Med hjälp av olika typer av lagstiftning kan man komma långt. Men det finns starka politiska krafter som står i vägen eller vill gå i fel riktning: Borgerliga partier säger nej till att dela föräldraförsäkringen samtidigt som partikamraterna i kommunerna inför vårdnadsbidrag. Miljöpartister blundar för de patriarkala strukturerna när de vill uppmuntra föräldrarna att gå ner i arbetstid under småbarnsåren. Vänsterpartister ser alltid, mot bättre vetande, den offentliga sektorn som kvinnors bäste vän och samtliga oppositionspartier vägrar se att skattelättnader för den privata hushållssektorn minskar kvinnors oavlönade arbete i hemmet.
