I förra veckan spikade regeringen direktiv för en sådan utredare. Hon eller han ska fundera på om särskilda boenden för äldre och funktionshindrade ska ges ett undantag från de allmänna reglerna om att servera alkohol. Äldreboenden har ju sällan kök och restaurangrörelse som räcker för vanligt utskänkningstillstånd. Ska de ändå få sälja alkohol som de boende ska få köpa till maten i den gemensamma matsalen?

Som många andra frågor har den här två sidor. En del av de boende kan sätta värde på att då och då få ett glas alkohol till maten. De har pengar att betala servicen med och deras konsumtion kan vara så obetydlig att den knappast stör någon.

Sakens andra sida är att i särskilda boenden för äldre eller funktionshindrade bor även personer som är skadade av alkohol och kan bli mycket störande och otrevliga vid de gemensamma matborden. Även om dödligheten vid missbruk är rätt stor så blir merparten av de alkoholskadade ålders- eller åtminstone förtidspensionärer.

För dem som har till jobb att hjälpa de boende med intimhygien, bad, kläder och annat kan det bli ett arbetsmiljöproblem om alkoholdrickande fortsätter på vårdboendet. Regeringen har skrivit utredningsdirektivet utan att ens nämna detta.

I samma direktiv finns ett exempel till. Följetongen om den så kallade gårdsförsäljningen går vidare i ännu en utredning. Den förra utredaren gjorde inte som alkohollobbyn ville, så nu ska samma sak utredas igen. De inom regeringspartierna som talar sig varma för de så kallade vingårdarna vill nu säkert också ha en handplockad utredare som vill borra hål i regeln att detaljhandel med sprit-, vin och starkölsförpackningar hör hemma på Systembolaget.

Hur det blir med det återstår att se. Men liksom med alkoholflaskorna på matsalsborden på äldreboendet så lyckas kanslihuset skriva direktiv där man mumlar sig förbi det alkohollobbyn inte vill höra.

Med det som kallas ”vingårdar” menas i själva verket ofta brännvinspannor eller mäskjäsning för starköl. Både den förra och den nya utredningen avser all slags alkohol. Det betyder att om en grupp alkoholproducenter får ha flaskbutik så kan nästa grupp tillverkare använda principer om likabehandling för att få öppna fler och större butiker, främst vid spritbrännerier och ölbryggerier. Vin är ju av klimatskäl en liten sak i Norden, men en begränsning till enbart vin (som i Finland i dag) är sårbar eftersom den så uppenbart behandlar öl- och vintillverkare olika.

Omfattningen av lobbyismen för de så kallade vingårdarna saknar all rimlig kontakt med den mikroskopiska näringsgren som vinodling i främst Skåne kan bli. Att frågan drivs som den gör beror på att de som vill slå sönder Systembolaget ser en möjlighet att först få butiksrörelser vid alkoholfabriker – och vid ett litet antal lantbruk. Deras nästa steg blir att kräva att även matbutiker ska ha sprit, vin och starköl på hyllorna.

Några enstaka vingårdar med små flaskbutiker skulle inte skada folkhälsan och arbetslinjen nämnvärt, men det är inte några sådana fåtaliga, obetydliga butiker det i verkligheten handlar om.