Riksdagen ska inte skriva turkisk historia
I torsdags beslutade riksdagen att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier och andra kristna minoriteter i det dåvarande Osmanska riket. Förslaget röstades igenom av oppositionen med hjälp av fyra borgerliga ledamöter.
Det råder inga tvivel om att händelserna 1915 och något decennium framåt innebar oerhörda lidanden och många hundratusen mänskliga offer. Armenier, kaldéer, assyrier och pontiska greker utsattes för etnisk rensning och folkmord.
Men vilket slags funktion fyller riksdagens ställningstagande? Erkännandet syftar inte till att skuldbelägga den turkiska staten – som inte ens existerade 1915. Inga rättsprocesser kan föras mot ansvariga så här nästan hundra år senare. I stället är förhoppningen att ett internationellt erkännande ska skapa goda förutsättningar för en framtida dialog mellan armenier och turkar. Det är inget fel på den intentionen men metoden lär inte leda någonvart.
Bristen på goda relationer mellan dagens Armenien och Turkiet är något som framför allt drabbar det fattiga Armenien. En normalisering behövs för att öppna upp gränsen för handel mellan de två staterna, och antydningar till en sådan har noterats under de senaste åren.
Turkiets upprörda reaktion, att kalla hem sin Sverigeambassadör, tyder knappast på att riksdagens ställningstagande kommer att underlätta den nödvändiga normaliseringsprocessen.
Utrikesminister Carl Bildt är tydlig och säger att detta inte ändrar Sveriges utrikespolitik. Och hur skulle den egentligen kunna göra det? Ingen nu levande person eller existerande stat utpekas som ansvarig för folkmordet. Riksdagsbeslutet innebär inget annat än ett slags bekräftelse av vad de flesta icke-turkiska historiker länge menat.
Det som ägde rum i riksdagens kammare i torsdags var en oprecis men högljudd politisk manifestation, ett gestikulerande utan konsekvensanalys.
Vad följer så härnäst? Ska riksdagen rösta om hur den grymma behandlingen av nordamerikanska indianer ska definieras? Eller vad säger riksdagen om dåvarande Tjeckoslovakiens och Polens fördrivning av flera hundratusen tyskar efter andra världskriget? Om riksdagen vill ägna sig åt att lägga historien till rätta finns det en lång lista händelser att ta ställning till.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 13 mar 2010 13:42 Sthlm (Ej registrerad)
Din artikel är märklig och i sak fel. Du beskriver själv historien kring folkmordet 1915. Den är med andra ord redan skriven. Riksdagen understryker genom sitt erkännnade att frågan är viktig. Folkmordet på armenier är unikt i den meningen att en stat (Turkiet) aktivt förnekar det. Läs gärna "Folkmordens historia" av Kristian Gerner och
Klas-Göran Karlsson även tar upp den turkiska statens förenekelse. Många menar att Svenska Riksdagen inte ska agare domstol. Det behöver den i inte heller. Många som utförde domstolen blev dömda i krigsförbrytardomstolar på Malta. De lyckades dock komma undan straffen.
Skrivet 13 mar 2010 16:46 Michael Danho (Ej registrerad)
Äntligen har folkmordets offer och dess ättlingar delvis fått upprättelse, nu väntar vi bara på att resten av världen ska göra som den svenska riksdagen. Att erkänna folkmordet är det minsta man kan göra, ett icke-erkännande är ett hyckleri och hån mot de miljontals assyrier och andra kristna som föll offer i dagens Turkiet. Alla historiker och experter har sagt sitt, händelserna år 1915 kan inget annat än betecknas som folkmord. Nu är det dags för världens politiker att erkänna det som just ett folkmord så att det officiellt får stå med i historieböckerna. Det var en systematisk etnisk utrensning av de kristna, förövarnas mål var att få bort alla ickemuslimska grupper från landet vilket man nästan lyckades med. Av de miljontals kristna som levde där i början av 1900-talet finns idag endast några få tusen kvar. Vi assyrier kräver inte ett land eller skadestånd eller något liknande, utan endast ett erkännande att detta faktiskt har hänt och att det är en del av mänsklighetens historia.
Skrivet 14 mar 2010 19:15 Zral Nosh (Ej registrerad)
Vad är erkännandet värt - för Turkiet? Inte ett dyft! Det här rör sig ju om lättkränkt folk som bara biter sig fast i den felaktiga hållningen till sin egen historia om omvärlden försöker tvinga dem. Det var ju inte västerlandets frihet som hotades, utan krasst sett ville man redan nu kassera in röster i kommande svenska val från syrianer, assyrier, kaldéer och ett fåtal berörda greker! När man inser det träder sorgkanterna fram... Tyskland gjorde upp med judeutrotningen som nazisterna ansvarade för därför att det inte var möjligt att förneka. Folkmordet i ottomanska Turkiet 1915 finns det delade meningar om och processen som pågår idag mellan det nuvarande Turkiet och Armenien och Azerbadjan hade tjänat på om den inledda försoningsprocessen hade fått verka ostört. Nu blev det ytterligare ett land som pekade med hela handen SKYLDIG och det pallar inte turkarnas självkänsla för... Fatta!z