Förnuft och rädsla
Det är valår och det brukar bland mycket annat innebära att partiföreträdare diskuterar politik på landets gymnasieskolor. Oftast är det ungdomsförbunden som levererar debattörer.
Precis som 2006 finns en benägenhet att vilja portförbjuda vissa partier från skoldebatterna. Även om det sker i mindre utsträckning än 2006 bidrar det till den skeva fokusering och just den icke-debatt som gynnar partier med bristfälliga argument.
Att sålla bland åsikter hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Tilltron till att förnuft och goda argument är starkare än rädsla och fördomar borde vara större än så. I stället bör andra principer vägleda de skolledare som tvekar inför vilka som skall tillåtas beträda skolaulans podium.
Att en grupp säger sig kandidera till riksdagsvalet är kanske inte tillräckligt. Det kan bli både fullt och oseriöst på podiet. Tänkbara principer kan i stället fokusera på var partierna finns representerade. En skola skulle kunna bestämma att alla partier som har mandat i kommunfullmäktige på orten inbjuds att debattera. Eller att de partier som finns representerade på någon av de fyra politiska beslutsnivåerna är välkomna att redogöra för sina ståndpunkter.
En rektor i Stockholmsområdet säger till Svenska Dagbladet att han inte vill släppa in ett öppet främlingsfientligt parti när så många av skolans elever har utländsk bakgrund. Omtanken om eleverna är fin men överflödig. Det torde vara betydligt värre för den ensamma sverigedemokrat som ska framföra sina fördomsfulla åsikter inför en negativt inställd publik och dessutom få mothugg från övriga debattörer.
Men det är klart. Får SD delta i debatterna på lika villkor, krävs att de andra partierna inte avfärdar SD på det sätt som riksdagspolitikerna ofta gör, utan bemöter deras främlingsfientlighet med fakta och sakliga argument. Och det borde ju inte vara så svårt.
Partiets enkla strategi går ut på att utmåla invandrare som en grupp människor som dränerar det svenska samhället på moral, kultur och framför allt pengar. Kostnaden för asylmottagandet ställs mot behoven inom vård, äldreomsorg och skola. Och partiet vägrar att erkänna att vår ekonomi och demografi skulle krympt ihop utan tillskottet utifrån.
När det kommer till synen på familj och jämställdhet – en viktig komponent i det man skulle kunna benämna ”kultur” – har SD en hållning som påminner om uppfattningarna i en del av de kulturer som de för allt i världen inte vill ska få påverka Sverige.
Att av oklara skäl inte släppa in olika partier till diskussion signalerar att det är för svårt att bemöta deras argument. Inget kunde vara mer fel i fallet med de så kallade sverigedemokraterna.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 18 mar 2010 11:31 En svensk i Danmark (Ej registrerad)
Det skall givetvis vara öppenhet i debatten, med mindre att man bor i Vellinge Kommun (såg det i TV).
Det var tydligt att 25 års nekande av att deltaga i samhällets utveckling emot ett mera öppet samhälle gav en attraktionseffekt på högerradikala som flyttade dit. Oroväckande utveckling, speciellt för "vanliga Svensson", som försöker att bli ett med tapeten och verka osynlig och lyckades ända tills att motsatsen till nekandet uppstod. Det bevisar att ingen slipper från att ta eget ansvar för sig och sina ståndpunkter.
Det är klart att man så måste låta sig konfrontera med både det som man har varit - emot - för - och bara låtit gro utan löpande omsorgsfull ansvarlig politik,
som överlåtits till Alliansen att rätta upp på.
Nyckelordet är att den största faran är att det uppnås en permanenttillstånd. Alla tillstånd av permanent art står till det faller. Det är ofrånvikligt. Den enda väg är att processer uppstår och skapar förändringar.
Det såg vi i Vellinge - det ser vi i riksdagen