Granskning av makthavares kostnader är en journalistisk uppgift. Men det bör finnas ett rimligt samband mellan de fynd som görs och rapporteringens rubriker, tonläge och andfåddhet. Annars kan det gå som för Expressen i förrgår.

De hade tittat på riksdagens utlägg för ledamöters studieresor. Ett par riktigt underliga saker hade de också fått fram. Vad Dalarnas MP-ledamot kunde hitta för miljöpolitik att studera på Kuba är en berättigad fråga. När en Skånemoderat – som inte söker omval – använde respengar för en Timbrokonferens på Kanarieöarna var det utlokaliserad svensk lobbyistverksamhet snarare än studier av utländska förhållanden.

Det här räckte ju inte till att framställa riksdagsledamöter i allmänhet i dålig dager. Men Expressen drog på för fullt och försökte göra saker konstigare än de är.

Att en s-ledamot gör studiebesök på Färöarna är ju inte fel, när riksdagen satt honom i Nordiska rådet. Och vad är underligt i att partiledare Wetterstrand är i Köpenhamn under FN:s klimatmöte? Att Leif Pagrotsky – känd även från gårdagens huvudledare – reste till Venedigs filmfestival blir förklarligt då man minns att han är före detta kulturminister och att stödsystemet för filmproduktion är en aktuell politisk fråga.

En cirkusskola och ett företagsbesök hos Disney kunde Expressen – och TT – göra sig lustiga över, men det var enstaka punkter i program för längre studieresor i Nordamerika av M- respektive S-grupper.

Expressen nöjde sig inte med att kritisera det kritikvärda. I stället blev den så kallade granskningen ett svepande misstänkliggörande av folkvalda. Det är sådant som underblåser politikerföraktet, i det här fallet ganska omotiverat.

För övrigt är det tydligen så att de anslag riksdagen har för enskilda studieresor, mindre än 13000 kronor i snitt per ledamot och år, i många fall lämnas mer eller mindre outnyttjade – tyvärr kanske man kan säga. För det är ju i grund och botten värdefullt att riksdagens ledamöter hämtar intryck och kunskaper från vår omvärld.