– Jag begär att Mats Odell ber om ursäkt. Han uttalar sig som den kristna högern i USA, kontrade Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Thomas Östros.

Och så var slagväxlingen igång. Östros kallade Odells liknelse början på den värsta smutskastningskampanjen sedan det så kallade kosackvalet 1928, då Socialdemokraterna liknades vid bolsjeviker, och gav allianspartierna rådet att sätta sig ner för att diskutera etik och moral. Fredrik Reinfeldt svarade med att lova svenska folket att han inte tar instruktioner av Thomas Östros.

I sådana här boxningsmatcher förlorar i regel den som svingar hårdast utan att se hur slaget landar och Östros tog i rejält – vadå kristen höger i USA? – något som Odell sannolikt har räknat med. Hans liknelse är nämligen lite för effektiv för att ha kommit spontant.

Ordet Tobleronepolitik är en precis förmedlare av budskapet att de rödgröna kastar fram reformlöften utan att berätta hur de ska betalas. Dess anspelning på Mona Sahlins kontokortsaffär för 15 år sedan signalerar också att den ekonomiska ansvarslösheten hos S-ledaren går igen.

Odell behövde bara säga det en gång för att få ordet att leva sitt eget liv och spela på Alliansens sida i de fortsatta politiska samtalen – och inte bara där. När de rödgröna framöver säger ”Det ska vi utreda” eller ”Det ska vi återkomma” till i fråga om finansiering av olika reformer kommer det att eka ”Tobleronepolitik” i mångas öron.

Uttalandet tog också över nyhetsrapporteringen i går, den som de rödgröna trodde skulle handla om deras löfte till ”välfärden”.

Gick då Odell över gränsen? Nej, även om han nog snuddade vid den. Det går inte att säga Toblerone i politiska sammanhang utan att blinka till rabiata Sahlinhatare. Å andra sidan ligger denna historia så långt tillbaka i tiden att Mona Sahlin borde kunna ta gliringen med god min. Det vore rent av det bästa sättet att hantera saken. Om Sahlin sedan själv använder Tobleroneliknelsen kommer den förlora sin laddning och aldrig mer kunna användas mot henne.

Förresten skulle nog hela den svenska politiken må bra av lite mindre gravallvar och lite mer humor.