Klåparna på nätet
Det som var tänkt som en privat konversation mellan två bekanta blev till en nyhet i gårdagens tidning. De två topplacerade sverigedemokraterna i Eskilstuna Therese Borg och Kim Fredriksson beklagade sig över sina respektive jobbsituationer via kommentarsfunktionen på Facebook där Borg bland annat hävde ur sig att hon var less på sitt ”skitgöra”.
Förtroendet för Therese Borg som lärare fick sig väl en törn. Å andra sidan har de allra flesta människor någon gång i privata sammanhang yttrat saker om sitt arbete som de inte vill ha ut i offentligheten. Få ylar om politisk korrekthet på SD-manér, men det finns annat sådant som inte ser så bra ut i tidningen. Läsarna minns förstås rektorerna i Strängnäs och Eskilstuna som skrev saker på nätet som de sedan hade lite svårt att försvara.
Den större frågan handlar alltså om internet och människors beteende där. Så kallade sociala medier är en svår nöt, inte minst för politiker och andra offentliga personer som använder de olika nätplattformarna. Bloggaren, twittraren och facebookaren är bara ett klick bort från att låta en stor krets människor ta del av det ofta mycket snabbt tänkta.
De allra flesta hanterar det bra. De ger värdefulla bidrag till det offentliga meningsutbytet utan att trampa i klaveret. Med det finns även de som har svårt att hålla sig på rätt nivå, alltid kunna stå för det skrivna eller skilja privat från personligt och veta vad den offentliga rollen förpliktigar till. Det är också långt ifrån alltid som en god tanke gör sig så bra i skrift.
Här och där i mediehusen pågår samtidigt en etisk diskussion (ni vet, sådant som ”gammelmedier” ägnar sig åt): I vilken utsträckning ska nyhetssajter, tidningar, radio och tv berätta om yttranden som offentliga personer gör på Facebook. Det handlar här inte bara om traditionell nyhetsvärdering utan även hur man ska betrakta Facebook som sådant. Är det ett privat eller ett offentligt rum?
Svaret är att det används som både och. Gränserna är dessutom ofta flytande, mer eller mindre medvetet. Kontakterna kallas för vänner, men den som inte är noga med säkerhetsinställningarna riskerar att få sin Facebookaktivitet beskådad av folk långt utanför den där vänkretsen. För att inte tala om att ”vännerna” för det mesta även omfattar folk som bara är flyktigt bekanta.
Klart är hur som helst att olika medier kommer att göra olika bedömningar av vad som är värt att berätta. Offentliga personer gör alltså bäst att alltid tänka sig för en extra gång innan de skriver något på Facebook eller i något annat nätforum. Så enkelt men uppenbarligen ändå så svårt.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 23 jun 2010 08:42 Lissi (Ej registrerad)
Hur kommer det sig att två så stora människor inte gör så att det inte blir officiellt på sin facebook. Verkar som det är många som inte vet om att man behöver inte visa alla vad man skriver.
Skrivet 23 jun 2010 15:24 Luttrad (Ej registrerad)
Det bästa är principen att aldrig skriva något man inte är beredd att stå för i vilket sammanhang som helst oavsett om man är öppen med namn och bild på fejan eller är anonym med meddelarskydd som här bland läsarkommentarerna
Skrivet 23 jun 2010 17:19 äkta moderat (Ej registrerad)
Det kanske var själva grejen att det skulle bli uppståndelse?
Skrivet 23 jun 2010 21:07 Therese Borg (sd) (Ej registrerad)
Diskussionen som fördes mellan mig själv och Kim var inte tillgänglig för alla, då Kims logg var stängd för alla utom hans vänner.
Jag brinner för mitt yrke, och jag trivs oerhört bra med både mina elever och mina kollegor. Nu när jag genomgått mitt första år i yrket är allt lite lättare och min gnista är tillbaka. Men vem som helst som ägnat kvällar, nätter och helger åt jobb i flera månaders tid, som är alldeles förbi av trötthet och som dessutom i likhet med alla småbarnsföräldrar får tampas med ständiga förkylningar och magsjukor, kan för en period tappa gnistan och känna att det är jobbigt att göra sitt yttersta och ändå inte få tiden att räcka till. I frustrationen är det lätt hänt att man skriver några ord som inte är särskilt väl valda, och som lätt ger fel intryck. Det tror jag att de flesta kan förstå, för även fritidspolitiker är vanliga människor som tampas med vardagliga problem.
Jo, någon ville tydligen att det skulle bli uppståndelse. Det ser ut att ha lyckats.
Skrivet 24 jun 2010 13:22 Zral Nosh (Ej registrerad)
Läraryrket är ingen skyddad verkstad och som småbarnsförälder med som vi läser typiska, ständiga avbrott för sjukdomar, är det mycket mänskligt att tappa sugen och ge uttryck för det! Således en pseudonyhet som naturligtvis i vanligt ordning skrivs upp i de tappra försöken att misskreditera Sverigedemokraterna! Men vad som bevisas är bara att Therese Borg är i en typisk situation som hon delar med nästan alla småbarnsföräldrar! Läs SD:s program och skuggbudget så förstår ni att detta är det enda politiska partiet som har grundmurad verklighetsförankring och dessutom på ett ärligt vis vill värna Sveriges framtid och demokrati förkommande släktled.