Samhället är var och en
Relaterat
Det går inte att dra alltför långtgående slutsatser av det. Men en elev som tar med sig ett vapen till skolan tyder på en våldsacceptans som tyvärr en del tonårspojkar socialiseras in i.
I onsdags berättades i radioprogrammet Studio Ett om Kartellen, ett gäng rappare med meriter som spelar på den kriminella planhalvan såväl som den musikaliska skalan. En av medlemmarna hade precis släppts efter ett långt fängelsestraff.
Hårt pressad av reportern medgav han att han kanske inte ville uppmuntra andra att bete sig som han själv gjort. Men han njöt av den respekt som hans våldsbrott och fängelsestraff väckte hos unga killar från samma förort. Och inget var hans fel. Inbrott, misshandel och liknande brott var samhällets fel. ”Samhället svek först” sa mannen som kallades Greken. Tyvärr lät reportern det passera okommenterat – exakt hur hade samhället svikit?
Det är sällan svartvitt. Det egna valet i varje given situation varierar utefter en glidande skala. Hemförhållanden, ekonomisk situation och emotionell balans inverkar. Omgivningens inställning till våld är också en viktig faktor som kan avgöra om en konflikt hanteras verbalt eller med knytnävarna.
Det vore dumt att spekulera kring en eventuell våldsförhärligande kultur som förklaringen till de båda tonårspojkarnas uppträdande i december i fjol. Utifrån rapporteringen kring händelsen vet vi inget om det. Och pojkarna är heller inte dömda för något än.
Om pojkarna döms är det rättsväsendets uppgift att ge en påföljd med ett konstruktivt innehåll som uppmuntrar dem att omvärdera sin inställning till våld.
Det är samhällets uppgift att alltid markera avståndstagande mot våld. I samhället ingår lagstiftare, polis, och domstol, men även alla vi andra som måste ifrågasätta glorifieringen av dem som tar sig rätten att stjäla och misshandla andra människor. Var och en har ett ansvar att peka på alternativa sätt att lösa konflikter, att utan undantag bemöta ungdomar med respekt och höga förväntningar. Gör vi inte det blir ursäkten ”samhället svek först” tyvärr sann.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 6 apr 2009 11:12 En svensk i Danmark (Ej registrerad)
Gensvaret är det viktigaste utvecklingsverktyget, som håller oss på spåret, och visar riktningen vi är på väg i.
Det hjälper inte någon, att sätta ribban varken för lågt eller för högt.
I vissa kulturer som kommer hit och sätter upp sina tältpinnar, har man en orealistisk mening om vad barnen skall bli till. Fadern tycker att sonen skall vara advokat, läkare, ingenjör eller liknande för det är det prestige i därifrån de kommer.
Där sätter man ribban så högt att fiaskon är ofrånviklig, när man knappt kan klara grundskolans krav.
I den andra ändan av skalan har man föräldrar som inte ens kan sätta ribban 5 cm från golvet på grund av kulturklyftor, analfabetism, traumatisering m.m.
Oberoende av om ribban sätts för högt eller för lågt är det förståeligt att det sker, men oacceptabelt utifrån ett samhällssynspunkt, eftersom vi alla är en delmängd av den.
Att placera ribban rätt måste vara ett personligt ansvar, utifrån de möjligheter som man ser i samhällets erbjudanden.
Skrivet 6 apr 2009 21:50 SAN (Ej registrerad)
Pojkarna är inte dömda än, men åtalade. Konstigt att de är åtalade. Kurirens reportage om händelsen liksom skoldirektörens bedömning var ju att det var personalen på skolan som var skyldig. Inte bara Vanjas trovärdighet kan ifrågasättas.
Skrivet 8 apr 2009 09:22 Ghost (Ej registrerad)
Märkligt att ledare och kommentarer talar om höjden på ribbor och våldskulturer som pojkar socialiseras in i. Okej, det har säkert viss betydelse.
Men ingen nämner orden arbetslöshet, fattigdom och gettoisering. Ungdomsarbetslösheten i Sverige generellt sett är skyhög, bland de högsta i Europa. Ännu högre är de i förorterna, som gettona kallas här. Nu tror förstås många att det är invandrarna jag talar om, men icke. Ta vilken etnisk grupp som helst, samla den i täta, trångbodda områden och se till att horder med ungdomar går arbets- och sysslolösa.
Resultatet blir garanterat en hög brottslighet och svag eller ingen respekt för lagarna. Däremot får kriminella regler respekt. Unga män som kan köra omkring i flotta bilar och bära dyra kläder och smycken för pengar de fått via rån eller knarklangning idoliseras.
Det här är mönster som är välkända från framför allt USAs getton. Det handlar om fattigdom och utslagning. Det är där kampen mot kriminalitet måste börja.