Det går inte att dra alltför långtgående slutsatser av det. Men en elev som tar med sig ett vapen till skolan tyder på en våldsacceptans som tyvärr en del tonårspojkar socialiseras in i.

I onsdags berättades i radioprogrammet Studio Ett om Kartellen, ett gäng rappare med meriter som spelar på den kriminella planhalvan såväl som den musikaliska skalan. En av medlemmarna hade precis släppts efter ett långt fängelsestraff.

Hårt pressad av reportern medgav han att han kanske inte ville uppmuntra andra att bete sig som han själv gjort. Men han njöt av den respekt som hans våldsbrott och fängelsestraff väckte hos unga killar från samma förort. Och inget var hans fel. Inbrott, misshandel och liknande brott var samhällets fel. ”Samhället svek först” sa mannen som kallades Greken. Tyvärr lät reportern det passera okommenterat – exakt hur hade samhället svikit?

Det är sällan svartvitt. Det egna valet i varje given situation varierar utefter en glidande skala. Hemförhållanden, ekonomisk situation och emotionell balans inverkar. Omgivningens inställning till våld är också en viktig faktor som kan avgöra om en konflikt hanteras verbalt eller med knytnävarna.

Det vore dumt att spekulera kring en eventuell våldsförhärligande kultur som förklaringen till de båda tonårspojkarnas uppträdande i december i fjol. Utifrån rapporteringen kring händelsen vet vi inget om det. Och pojkarna är heller inte dömda för något än.

Om pojkarna döms är det rättsväsendets uppgift att ge en påföljd med ett konstruktivt innehåll som uppmuntrar dem att omvärdera sin inställning till våld.

Det är samhällets uppgift att alltid markera avståndstagande mot våld. I samhället ingår lagstiftare, polis, och domstol, men även alla vi andra som måste ifrågasätta glorifieringen av dem som tar sig rätten att stjäla och misshandla andra människor. Var och en har ett ansvar att peka på alternativa sätt att lösa konflikter, att utan undantag bemöta ungdomar med respekt och höga förväntningar. Gör vi inte det blir ursäkten ”samhället svek först” tyvärr sann.