Det mest uppenbart skrattretande i förslaget är att en så kallad butler ska finnas tillhands och hjälpa folk med vardagsgöromål, förslagsvis åka till Ikea eller byta däck. Eller rättare sagt, det mest skrattretande är att politikerna ska placera ut dessa allt-i-allon. Och en butler är för övrigt något helt annat, en person som ansvarar för ett helt hushåll.

Flera delar saknas i förslaget. Om tjänsterna ska vara tillgängliga för ”dem som dricker latte såväl för dem som serverar latte” krävs nog att tjänsterna subventioneras. Men det går inte ihop med Socialdemokraternas aversion mot Rut-avdraget. Och utan subvention lär bara en liten del av Stockholms pendlare lämna in och hämta ut sin tvätt på tunnelbanestationer, vilket borde gå stick i stäv med artikelförfattarnas avsikter bakom det vaga uttrycket ”kollektiva vardagstjänster”.

Förskolor ska också byggas närmare tunnelbanestationerna så att hämtning och lämning blir smidigare. Vad nybyggnationerna skulle kosta framgår naturligtvis inte av förslaget. Och någonstans här står det nog klart för alla att Jämtins och Batljans initiativ kommer att förpassas till hyllan för välvilliga men orealistiska förslag.

Trots att Stockholmsprofilerna kritiserar Rut-avdraget utgör deras resonemang ett indirekt stöd. Det ska vara möjligt för vanligt folk med vanliga inkomster att få hjälp med tvätt och andra vardagliga bestyr. Det anser numera också Socialdemokraterna. Om någon annan tvättar och handlar blir det mer tid till att skratta och älska, skriver Batljan och Jämtin. Det är säkert riktigt, men det blir också mer tid till att göra det man är bra på och antalet arbetade, och avlönade, timmar kan öka. Ännu fler blir de arbetade timmarna när tjänstenäringarna växer. Denna utveckling behövs i hela landet, inte bara runt Stockholms tunnelbanestationer.

Så, när Stockholms (S) förslag rensas från alla dess, ska vi säga, exotiska delar kvarstår budskapet att Rut är en riktigt bra reform. Tack för det, Jämtin och Batljan.