Danielsson kom in som gruppledare i valet 2006, som ett led i Socialdemokraternas ommöblering i landstingsgruppen. Efter övergången i opposition 2004 behövde S en nystart med nytt folk och ett nytt förhållningssätt till samarbete med andra partier. Det var också vad som skedde när Socialdemokraterna efter valet bjöd in Folkpartiet, Centern och Miljöpartiet till överläggningar för att bilda en ny majoritet.

Förhandlingarna misslyckades varefter två vänsterpartister hoppade av och spräckte Socialdemokraternas plan B för att i stället bilda den andra regnbågskoalitionen. Det blev dock en skör och handlingsförlamad majoritet som styrde landstinget under ett och ett halvt år.

Det var först när Folkpartiet och Miljöpartiet hoppade av och gick ihop med Socialdemokraterna som landstinget fick det breda och stabila styre som borde ha kommit till stånd redan under den förra mandatperioden och som denna ledarsida förespråkade också då.

Under de senaste två åren har Landstinget Sörmland börjat få ordning på ekonomin och kortat köerna till behandling. Alla plussiffror beror inte på den nya majoritetens handlingskraft. Skattehöjningen krävde inte mycket fantasi och löser inga långsiktiga problem. Utan den statliga kömiljarden hade arbetet för att korta köerna knappast gått lika fort. Kostnadsökningarna har dock bromsats, något som inte skedde under den förra majoriteten, och det finns ett lugn i den politiska ledningen som inte fanns där tidigare.

Jörgen Danielsson har lett landstinget under förbättringsarbetet, som har krävt en del tuffa beslut, och bör ha ett erkännande för det.

Men så är det denna arvodeshistoria. Danielsson hade som oppositionsråd, 2007-2008, fått en högre ersättning än vad som hade beslutats i landstingsfullmäktige. Det blev 90 i stället för 70 procent av riksdagsarvodet. När så tidningen denna vecka berättade om oegentligheterna hävdade Danielsson först att det var den tidigare ordföranden i landstingsstyrelsen, Gustaf Wachtmeister (M), som hade bestämt Danielssons arvodesnivå. I själva verket ingick de två en överenskommelse – givetvis lagstridig – att oppositionen, då bestående av S och V, på egen hand skulle fördela en pott som till slut gav Danielsson de felaktiga 90 procenten från 1 januari 2007.

När tidningen i torsdags publicerade överenskommelsen stod det klart att Danielsson hade lämnat en felaktig uppgift om sitt eget ansvar. Redan det var ett fel för mycket i ett sent skede. Och i går kom det fram ytterligare dokument över utbetalningar, som tidningen berättar om i dag, vars exakta innebörd det återstår att reda ut men som Danielsson har sagt sig bära det fulla ansvaret för.

Mot bakgrund av allt detta blev hans ställning ohållbar och beslutet att avgå var rätt. Förhoppningsvis kan det återskapa en del av det förtroende för landstingets folkvalda som många väljare har förlorat. Avgången visar medborgarna att politiker inte lever i en skyddad miljö, att allvarliga felsteg har konsekvenser. Det är en viktig signal.

För bakom dessa skandaler finns en landstingspolitisk vardag som handlar om fördelning av flera miljarder skattekronor till sörmlänningarnas vård. Det är detta som valet den 19 september bör handla om. Tidigare erfarenheter visar att Landstinget Sörmland behöver en bred politisk majoritet. I en sådan kan Socialdemokraterna utan Danielsson mycket väl ingå.