Den nedslående utvecklingen kan åtminstone delvis förklaras med att kommunen lade hårda besparingskrav på skolan under många år. Det var först 2006 som barn- och utbildningsnämndens budget hamnade i balans och nämnden kunde börja fokusera kvalitet i stället för besparing.

Det finns tecken som tyder på att utvecklingen nu börjar gå åt rätt håll. Till exempel visar de nationella proven på lägre stadier att en del riktade insatser gett positiva resultat. Men det är från en väldigt låg nivå som Flen sakta börjar arbeta sig uppåt.

Politikerna är överens om att kvaliteten i skolan måste förbättras. Men en genomläsning av valprogrammen ger överlag väldigt lite besked om vad de olika partierna egentligen vill göra för att förbättra skolresultaten. Flera av de tunna handlingsplanerna överlastas i stället med floskler.

I Flen finns nio grundskolor. Åtta av nio skolor har förskoleverksamhet och undervisning upp till årskurs fem eller sex. Två skolor har också högstadium. En skola, Stenhammarskolan, har enbart högstadium.

I en befolkningsmässigt liten kommun som Flen betyder det att skolorna är små. Flera klasser är så små att oproportionerligt mycket resurser går till att alla klasser ska ha en klasslärare, varför det saknas ekonomiskt utrymme till speciallärare. Det betyder att en del barn med till exempel läs- och skrivsvårigheter inte får den extra hjälp de behöver.

Små skolor har sina fördelar. Närhet och kanske en känsla av trygghet. Men färre och större skolor kan avsätta mer resurser till det slags stöd som kan vara avgörande för fullständiga betyg i årskurs nio.

Därmed inte sagt att alla Flens skolor hastigt och lustigt ska slås samman till några få jättelika institutioner. Däremot borde det finnas en större öppenhet för att pröva om nuvarande organisation verkligen är optimal.

2007 presenterade barn- och utbildningsförvaltningen en strukturutredning. Den rätt modesta slutsatsen var att Flens tre högstadieskolor borde slås ihop till en eller två skolor. Det skulle ha frigjort en del resurser. Men fullmäktige valde att låta de tre skolorna vara kvar.

Inför valet om några veckor undviker flera partier frågan om antalet skolor. Kristdemokraterna och A2000 vill ha kvar samtliga skolor, men säger ingenting om att det kostar mycket.

I Socialdemokraternas dokument om skolan står däremot att det bör finnas minst 15 elever i varje klass. Det tyder på en insikt om att de många små skolorna är ett pedagogiskt problem. Det vore bra om politiker från fler partier än Socialdemokraterna vågade tänka tanken att större enheter kan jämna vägen mot bättre skolresultat.