Andelen obehöriga till gymnasiet, det vill säga icke-godkända i svenska, engelska eller matematik, är 11,9 procent. Det är den högsta andelen sedan 1998 då det nya betygssystemet infördes. Förra året var de obehöriga 11,2 procent.

Vad ligger bakom denna försämring av skolresultaten? De rödgrönas förklaring är – trumvirvel – att regeringen prioriterar skattesänkningar framför resurser till kommunerna, vilket har lett till nedskärningar i skolan och färre lärare.

Det är förstås skönt att ha en standardförklaring till alla samhällsproblem. Den kan kortas ner till klatschiga fraser som kan kastas fram till journalister utan att politikern ens behöver reflektera över frågan. Men den rödgröna skatt-kontra-välfärd-ramsan fungerar dåligt som förklaring till denna betygsförsämring.

Det är korrekt att lärartätheten minskade under det senaste läsåret. Men sett över hela mandatperioden ökade den, om än knappt, från 8,1 till 8,2 lärare per hundra elever. (Flen följer detta mönster medan lärartätheten i Eskilstuna och Strängnäs har minskat under mandatperioden.)

Samma trend finns om man ser över en längre tidsperiod. Förra läsårets minskning av lärartätheten var det enda trendbrottet från en stadig ökning sedan läsåret 1998-99 då lärarsnittet låg på 7,6. Det läsåret vad dock andelen obehöriga till gymnasiet ”bara” 9,7 procent, för att sedan stiga och till slut landa på dagens nivå.

Så ser det alltså ut: Tvärtemot vad många tror har lärartätheten i skolan ökat samtidigt som skolresultaten har försämrats.

Generell resursbrist och få lärare ingår heller inte i Skolverkets förklaringar till de dystra siffrorna. För ett år sedan presenterade myndigheten en större kartläggning av problemet. Fyra faktorer lyftes fram: ökad segregering i samhället, decentralisering av skolan, schablonmässig indelning av elever i olika grupper utifrån kunskapsnivå och minskning av andelen lärarledd undervisning till förmån för mer eget skolarbete för elever.

I fredags gav Skolverket fler tänkbara förklaringar. En är att de faktiska kunskaperna inte sjönk fullt så mycket under det förra läsåret som siffrorna anger men att betygsättningen har blivit mer restriktiv. Större möjlighet att läsa upp icke-godkända ämnen under sommaren kan göra att läraren som tvekar mellan G och IG sätter det senare.

Ytterligare en förklaring kan vara att skolorna i dag har en större andel elever som har flyttat till Sverige i lägre tonåren, jämfört med för tio år sedan.

Det kommer att ta tid innan denna utveckling kan vändas. Kunskapsbrister som kommer fram i form av IG-betyg i nian grundläggs i de allra flesta fall betydligt tidigare i skolgången. Resultaten av skolreformer som nationella prov i lägre årskurser, tidigare betyg, reformerad lärarutbildning och ny läroplan blir synliga först om några år. Samma sak gäller skolsatsningar i kommunerna. Lösningen stavas ett långsiktigt och metodiskt arbete, inte någon ”quick fix” som det emellanåt låter i debatten.