En bortglömd fråga
”Anpassa företagen till människor med nedsatt funktionsförmåga” säger centerledaren Maud Olofsson på en valaffisch. Modernisera Sverige, uppmanar Miljöpartiet och har på en affisch ersatt G:et med en rullstol.
Fast inte på riktigt. Det är paraplyorganisationen Handikappförbunden som har manipulerat partiernas valaffischer och gett dem budskap som handlar om funktionshindrades möjligheter och rättigheter i samhället. I den verkliga valrörelsen är frågan så gott som osynlig.
Relaterat
Artikelbilder
Handikappförbunden har skapat egna varianter av partiernas valaffischer, med budskap som handlar om funktionshindrades rättigheter.Foto: Handikappförbunden
Det är svårt att i exakta siffror ringa in den grupp människor som har en funktionsnedsättning. Både diabetiker och personer med schizofrenidiagnos, hörselskadade, reumatiker och dyslektiker, ingår i gruppen. Sjuk- och aktivitetsersättning som betalas ut till ungefär en halv miljon människor, ger en diffus fingervisning om antalet människor som finns i utanförskap på grund av funktionshinder. Handikappförbundens medlemsantal, också ungefär en halv miljon personer, bekräftar att det handlar om många människor. Och sannolikt är antalet människor som har en funktionsnedsättning flera hundra tusen fler personer – alla går ju inte med i en förening och långt ifrån alla står utanför arbetslivet.
Det säger sig självt att problembilderna skiftar och att det inte finns en enda recept för att förbättra tillvaron för denna heterogena grupp. (För en del krävs inga särskilda åtgärder alls.) Det handlar om ett spretigt knippe frågor.
Hur Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) tillämpas är avgörande för många människors möjlighet att kunna arbeta och röra sig ute i samhället. Statliga lönebidrag är det som möjliggör egen försörjning i stället för bidragsberoende för många. Åtskilliga psykiska diagnoser förvärras om det finns en beroendeproblematik med i bilden. Hur fungerar samarbetet mellan psykvården och missbrukarvården? För andra funktionshindrade är problemen fysiskt påtagliga i form av trottoarkanter, icke-existerande rullstolsramper och trasiga hissar. Och många, väldigt många, möts av fördomar och diskriminering, inte minst i arbetslivet.
Valrörelsen har blivit en dragkamp om begreppet välfärd. Men mycket sällan nämns funktionshindrade i detta sammanhang. Ett undantag kan nämnas: Kristdemokraterna föreslog för några veckor sedan att det i den offentliga sektorn ska skapas 10 000 jobb för funktionshindrade. Ingen applåderade och ingen protesterade. Kanske för att de som behöver jobb, helt eller delvis finansierade av statliga lönebidrag, inte är någon röststark grupp.
Det finns en samhällsekonomisk aspekt av att många funktionshindrade står utanför arbetsmarknaden, vare sig de är hög- eller lågutbildade. Det är resursslöseri när arbetsföra människor inte arbetar utan försörjs av det offentliga. För den enskilde handlar det om utanförskap och bidragsberoende, eller arbetsgemenskap och egen försörjning.
Frågorna förtjänar mer uppmärksamhet, både i och efter valrörelsen, både lokalt och nationellt.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 8 sep 2010 08:44 Zral Nosh (Ej registrerad)
Invändningar... Först ska politikerna bli ärliga och sluta upp med att prata om en arbetsmarknad som aldrig mer kommer tillbaks och ens för *EJ* funktionsnedsatta!
Framtidens arbetsmarknad kommer kräva rena innovationer samt kopplingar mellan innovationer och kostnadseffektiva svenska produktionsmöjligheter, vilket gör att åtminstone fysiska funktionshinder inte hindrar överhuvudtaget så ingen särskild anpassning behövs. Vid psykiska funktionshinder tycker jag vi istället för arbete och anställning ärligare ska prata om "sysselsättning", som inte behöver vara BNP-höjande, där detta är möjligt.
Skrivet 8 sep 2010 11:35 En svensk i Danmark (Ej registrerad)
Det är väldigt svårt, att på ett generellt plan tillgodose en minoritetsgrupp med de önskvärda omkostningar som krävs för att individerna i gruppen skall kunna utleva sig med en förhöjd livskvalitet.
En cost/benefit analys skulle bara konstatera att man kastar goda pengar efter dåliga, så det går inte.
Att finna en lösning för en grupp som passar alla i gruppen är också omöjlig, för att de alla är individer och därmed är olika och har olika behov.
På den andra sidan har vi alla en rättighet att framföra de behov och önskningar vi har eller drömmer om och även sätta oss personliga mål, på bakgrund av våra känslor, tankar och drömmar.
Jag tror inte på direkta generella ändringar av samhället på denna grund. Det vi kan hoppas på är att planläggarna av vårt gemensamma rum som kallas det offentliga rummet blir duktigare att intänka lösningar för alla sorts behov i detta rum. Jag tror att mycket kan bli bättre utan att bli för dyrt i detta skede.
Skrivet 8 sep 2010 11:54 Ta hem jobben till Sverige, nu! (Ej registrerad)
Först och främst ska man ta tillbaka jobben som har flyttat till utlandet! Då kanske, kan man få in folk till någon jobb och ge fan att lura folk att det är deras fel att dom inte kan få ett jobb! Vi behöver alla arbetstillfälle som man kan få tag på och sluta utnyttja dom som går på åtgärder med att ge dom jobb som andra inte vill ha! Dessutom att man betalar för att man då, kan få ut dom till någon arbetsgivare som gnuggar händerna för att han får betalat för att ta imot någon person, som inte blir anställ ändå! Bemaningsföretag borde strammas åt och till sist lägas ner! Så tycker och anser jag att man borde göra!