Från att ha varit ett relativt lugnt område har säkerhetsläget i Mazar-i-Sharif successivt försämrats. Sedan maj har svenska trupper varit inblandade i över 30 eldstrider. Det beror bland annat på att insatserna mot talibanstyrda områden har intensifierats – alltså för att trupperna gör precis det de ska.

Närvaron i Afghanistan är ingen solskenspromenad utan ett engagemang där svenska män och kvinnor dagligen utsätter sig för stora risker. Det finns inte ord för att beskriva hur tragiskt det är att soldater mister livet. Ändå är dödsfallen i sig inte ett mått på vare sig framgång eller misslyckande.

Men Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson, Hans Linde, verkar resonera just så. Dagen efter att en soldat har stupat, passar han på att kräva att Sverige drar tillbaka sina trupper. Han tycker att det är dags att sluta blunda för det han kallar misslyckandet i Afghanistan. Samtidigt säger han att han inte vill plocka billiga politiska poäng på det tragiska dödsfallet. Men det är svårt att se utspelet som något annat.

Frågan är vad Linde, Vänsterpartiet och övriga motståndare till den militära insatsen, menar med ”misslyckande”. Och vad är en framgång? Hur många tusen flickor fler ska få möjlighet att gå i skolan innan insatsen kan betraktas som lyckad? Att talibanerna inte tillåts hålla hela landet i ett diktatoriskt järngrepp – det måste ses som en framgång. Liksom det faktum att Afghanistan inte längre fungerar som ett ostört träningsläger för terrorister.

Vänsterpartiets hållning är ingen överraskning. Socialdemokraterna har däremot ett kongressbeslut på att Sverige ska ha fortsatt militär närvaro i Afghanistan. Partiets utrikespolitiska talesperson, Urban Ahlin, uttrycker sig i linje med detta kongressbeslut och visar samtidigt att den rödgröna uppgörelsen om Afghanistan inte är skriven i sten. Han säger till Dagens Nyheter att Socialdemokraterna självklart stöder den svenska närvaron och att det skulle skicka ut helt fel signaler att ta hem trupperna i förtid:

”Det vore som att säga till talibanerna och andra motståndsgrupper, att dödar ni svenska soldater så ger vi upp och åker hem.”

Han nämner inte ens den rödgröna överenskommelsen om att börja ta hem trupperna redan nästa år.

Förhoppningsvis betyder det här att Socialdemokraterna i fortsättningen kommer att följa den egna linjen och fullt ut stödja Alliansen i fråga om Afghanistan. Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i Afghanistan är för allvarlig och viktig för att utnyttjas som arena för partitaktiska hänsyn.