I vems tjänst står våra folkvalda? Den frågan är själva kärnan i diskussionen om partierna bör redovisa gåvor från privatpersoner. Kristdemokraterna har svängt i frågan och nu hänger en överenskommelse mellan partierna på Moderaterna. Alla de övriga, utom möjligen SD, är överens om att donationer över 20 000 ska redovisas öppet.

Moderaternas motstånd har hittills motiverats med att valhemligheten är överordnad. Och visst, det är en invändning som inte bara kan avfärdas. Men att ge pengar till ett parti är helt frivilligt. Den som inte vill få sina partisympatier exponerade kan avstå från att skänka större summor. Det är viktigare att medborgarna får veta vilka särintressen som har kopplingar till den politiska makten än att enskilda personer i tysthet kan ägna sig åt omfattande politisk sponsring. Till saken hör förstås att Moderaterna är det parti som tar emot allra mest pengar från privatpersoner.

Just nu pågår parallella överläggningar om redovisningsskyldighet: Konstitutionsutskottet behandlar motioner från S och MP om lagstiftning på området. De mindre allianspartierna förhandlar med Moderaterna om en frivillig överenskommelse. Lagstiftning på det här området bör ses som en sista utväg om Moderaterna inte ger med sig.

Lagar och överenskommelser kan förstås kringgås. Privatpersoner kan ekonomiskt stödja närliggande organisationer till partierna och på så sätt förbli hemliga. Öppenhet kring sådana privata bidrag kan inte tvingas fram med mindre än en lagstiftning som ålägger alla medborgare att offentligt redovisa alla bidrag till föreningar.

Men omöjligheten att skapa total öppenhet kring partibidragen är ett dåligt argument mot ambitionen att göra titthålet lite större. Diskussionen har stått och stampat på samma ställe i många år. Moderaternas rigida hållning har fungerat som spärr mot en större öppenhet hos andra partier.

Storleken på LO:s totala stöd till Socialdemokraterna redovisas inte. De direkta ekonomiska bidragen från fackförbunden till partiet är kända men de utgör bara en liten del av helheten. Viktigare för Socialdemokraterna är de valarbetare och kampanjer som LO-facken står för. Det är dock svårt att riktigt pressa S och LO i den frågan så länge Moderaterna är sämst i klassen vad gäller öppenhet om partifinansiering.

Det är hög tid att Sveriges i dagsläget mest inflytelserika parti tänker om. I valrörelsen gjorde Fredrik Reinfeldt ett stort nummer av att Moderaterna företräder allmänintresset, inte särintressen. Vad det betyder är inte alldeles klart. Men genom att visa öppenhet kring partibidragen kan Moderaterna åtminstone visa att de menar allvar.