Vad är svensk kultur?
Utställningen ”Du gamla du fria” på Eskilstuna stadsmuseum diskuterar den svenska kulturen. Budskapet är att det som uppfattas som svenskt, som traditioner vid högtider, ofta har sina rötter någon annanstans i världen.
Andra inslag, som folkdräkten, är produkter av nationalromantiken runt förra sekelskiftet, då många ville finna en sorts ursprunglig svenskhet och sökte det gärna i naturen och landsbygden.
Utställarna spetsar till det. Vid den röda stugan på väggbonaden vajar en romsk flagga och i landskapssiluetten syns en moské. Möjliga framtida motiv i ett Sverige som ständigt förändras.
En av texterna lyder: ”Vårt gemensamma kulturarv handlar om identitet och förståelse av vilka vi är. Hur vi blivit de vi är. […] Att det inte finns någon sann eller äkta kulturhistoria, någon som är rätt eller fel. Att det inte går att tänka i termer av vårt och deras kulturarv utan att allt hänger samman och flätas i varandra.”
Det öppnar för en intressant diskussion, vilket nog också är syftet. Begrepp som kultur, identitet och svenskhet kan och bör problematiseras. Det vidgar synfältet och ökar toleransen.
Men inte alla uppskattar en sådan diskussion. Bara själva problematiseringen av svenskhetsbegreppet aktiverar försvarsreflexer hos vissa. Therese Borg, en av Eskilstunas ledande sverigedemokrater, uttalar sig kritiskt om utställningen – innan hon har sett den. På sin blogg berättar Borg att hon ”fick en minst sagt olustig känsla” när blev varse om utställningen. I lördagens tidning säger hon att man inte ska ”nedvärdera de svenskar som byggt den svenska kulturen”. Enligt Borg bör de i stället ”ges cred”. Och så påminner hon om att Sverigedemokraterna vill värna det svenska kulturarvet.
Det är inte helt klart vad som menas med att bygga den svenska kulturen och varför någon ska ha ett erkännande för detta. Men Borgs reaktion är inte oväntad. Tanken att kultur är något föränderligt och flytande är främmande för Sverigedemokraterna, som resonerar i termer av skarpa gränser mellan kulturer, ”vårt” respektive det främmande.
SD:s principprogram formulerar det politiska målet att ”skydda mångfalden av kulturer […] i nationalstatens form så långt det är möjligt” vilket betyder att den svenska staten skyddar den så kallade svenska kulturen. Definitionen av detta skyddsvärda svenska framgår i partiets kulturpolitik där SD kräver extra anslag till hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag och äldre kyrkobyggnader.
Utställningssamordnaren Ann Hellman träffar alltså mitt i prick när hon säger att Sverigedemokraterna vill berätta den nationalromantiska historien om Sverige, när svensk kultur och kulturhistoria är så mycket mer.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 28 feb 2011 15:38 Kalaspuffsexpressen (Ej registrerad)
Känns som aningen semantik och trams, även om ledaren inte har fel i sak. Jag tror nog att de allra flesta inser att man mycket väl kan tala om svensk kultur. Summan av allt vi har i Sverige är givetvis vår svenska kultur, alldeles oavsett ursprung och influenser. Varför krångla till det mer än så?
Hävdar man ändå motsatsen torde ju den slutsatsen rimligen gälla även andra länder. Finns inget typiskt kinesiskt. Norskt. Turkiskt. Japanskt. Osv..
Skrivet 1 mar 2011 20:10 P H (Ej registrerad)
Vad är det här för propaganda mot våran svenska kultur, är målet att den ska utplånas och förnekas?? Och man blir ju livrädd för dessa vinklingar ni gör mot Theresa....lägre än lågt!!
Skrivet 7 mar 2011 15:59 KaptenHäst (Ej registrerad)
Vad är det som driver Eskilstuna Kuriren att ständigt behöva påpeka att Sverige och Svensk kultur är fel och närmast icke existerande? Utgångspunkten verkar vara att inget är svenskt, allt har kommit utifrån och vi har alltid varit och är fortfarande passiva, icke förstående, baksträvande, blonda nordbor som tagit utländska seder som våra egna utan att ära upphovsmakarna. Nu måste vi utbildas i att apelsiner minsann inte växer i Sverige och paraplyet är uppfunnet i Kina! Med denna fantastiska kunskap skall vi nu förstå att vi tänkt så fel och ALLT utifrån är bra och utan omvärlden hade vi varit inget, för inget har vi bidragit med till världen eller oss själva.
Vi och dom-tänkandet som Ekuriren gärna använder sig av där hela världen utanför med alla olika sorters folk, traditioner och seder är någon sorts homogen "dem" och vi i Sverige är just de oförstående "vi" ger jag inte mycket för.
Skrivet 9 mar 2011 18:51 Fundersam (Ej registrerad)
Anna, vad är det som retar dig? Att det avslöjas att det som många betraktar som genuint svenskt i verkligheten inte är det? Eller är det för att utställningen inte faller in i SD:s ramar? Eller är det helt enkelt så att du är en helt vanlig inskränkt främlingshatande Eskilstunabo, som är livrädd för att det kommer i dager hur det ligger till i verkligheten?
Kan du redogöra för vad som enligt dig är tillåtet att visa? För du tycks ju i sann Eskilstunaanda inte vilja tillåta att verkligheten visas!