Ryssland och Kina lägger in sitt veto i FN:s säkerhetsråd. Den syriska regimen kan därmed fortsätta sin massaker på civila, med det internationella samfundets goda minne. Enligt folkrätten vore det olagligt att intervenera utan någon resolution från säkerhetsrådet.

Det innebär att massmördande förtryckare, med FN i ryggen, kan utöva systematiskt militärt våld mot sin egen befolkning utan att omvärlden får reagera, så länge Kina och Ryssland inte gett klartecken. Det är en världsordning som Aron Lund (i gästkrönikan i EK/ST 16/2) tycker är helt i sin ordning.

Aron Lund raljerar över att FN:s kritiker klagar över att det är FN som har makten över att utfärda FN-resolutioner, och menar att vi inte ska lägga skulden på FN, utan på Ryssland och Kina.

Min FN-kritik bottnar i uppfattningen att vi inte kan ha en organisation för fred, demokrati och mänskliga rättigheter som leds av länder vars regeringar definierar sig själva i kontrast till dessa värden.

Vi behöver i stället ett demokratiernas förbund, bestående av endast legitima representanter för sina befolkningar, med makt att utfärda resolutioner.

Aron Lund påpekar att FN är ett byråkratiskt maskineri som maler fram kompromisser mellan 193 medlemsstaters intressen. Jag vill inte att världens främsta normbildande organisation ska mala fram kompromisser mellan anständighet och förtryck.

Inte heller vill jag att miljarder människors säkerhet ska ligga i massmördares händer. Det vill uppenbarligen Aron Lund.

Fredrik Segerfeldt

Författare till boken ”FN – Spruckna drömmar”

Svar : Det står förstås vem som helst fritt att förespråka djungelns lag i världspolitiken, i stället för att försvara det lilla mått av normer, rättsregler och kollektiva institutioner som världens små nationer trots allt tillskansat sig sedan andra världskriget.

Fredrik Segerfeldt kan också glädja sig åt att den hållningen sannolikt kommer att få många fler anhängare de närmaste decennierna, företrädesvis stats- och armétjänstemän i Kina.

Men om Fredrik Segerfeldt inte orkar vänta, utan kräver att FN nedmonteras till förmån för ett ”Demokratiernas förbund” nu genast, ett som har alla FN:s fördelar och inga av dess brister – då föreslår jag att han gör slag i saken, och det vore vänligt om han kunde bjuda på kaffe och tilltugg till invigningen.

Vi andra väntar i den verkliga världen.

Aron Lund