Hälso- och sjukvårdschef Jörgen Striem har beslutat att vården i höst inte ska gå upp i full kapacitet efter neddragningen under sommaren. Det innebär stängning av 50 vårdplatser. Skälet är ekonomiskt och Striem agerar inom det mandat som politikerna har gett honom.

Såväl den borgerliga som den vänsterpartistiska oppositionen har kritiserat detta dels i sak, dels som tillvägagångssätt. Beslut av det här slaget ska fattas av politiker, inte av landstingets tjänstemän, menar de. Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har därför begärt ett extra sammanträde med landstingsfullmäktige för att behandla frågan där.

Det är möjligt att oppositionen kan finna stöd för sin sak i kommunallagens skrivningar om förbud att delegera beslut till tjänstemän i ärenden som rör verksamhetens omfattning och kvalitet, vilket det faktiskt är frågan om här. Den som invänder får gärna förklara den principiella skillnaden mellan att stänga 50 eller 300 vårdplatser.

Om vi så lägger juridiken åt sidan finns här andra aspekter. När politiker fattar beslut placeras ansvaret där väljarna kan utkräva det. Vi får en debatt om neddragningen innan den är ett faktum. Tjänstemännen kan arbeta med beslutets genomförande i stället för att lägga tid och energi på att försvara det offentligt.

Här gör den politiska majoriteten allt bakvänt. Först ligger de ansvariga politikerna lågt och låter Jörgen Striem ta debatten. När de så går in i den – se deras inlägg på dagens debattsida – talar de förbi kritiken och tar på sig ett minimum av ansvar, vilket gör hälso- och sjukvårdschefens position än mer utsatt.

Oppositionen kräver överprövning av Striems beslut, vilket ”kan tolkas som en misstroendeförklaring” mot honom skriver Åsa Kullgren (S), Ylva G Karlsson (MP) och Thomas af Bjur (FP).

Stopp ett tag. Ja, oppositionen vill att beslut med denna tyngd ska fattas av politiker, inte av tjänstemän. Ja, oppositionen ogillar denna osthyvelbesparing och hade nog gärna undanröjt den. Men det är S, MP och FP som har majoritet i landstinget och inget hindrar dem att bekräfta beslutet i fullmäktige.

Och det är majoriteten, inte oppositionen, som tar orden misstroendeförklaring mot Striem i sin mun. Det är majoriteten, inte oppositionen, som flyttar fokus från sak till person och gör det hela till en förtroendefråga för hälso- och sjukvårdschefen. Det är majoriteten, inte oppositionen, som med sitt nej till fullmäktigebehandling vägrar ta det fulla ansvaret för stängningen av vårdplatser och vägrar förse Striem med ett oantastligt politiskt mandat.

Till sist: Det vore fint om S, MP och FP någon gång tog på sig skulden för den ekonomiska situation som landstinget nu har hamnat i, på samma sätt som de tog åt sig äran när ekonomin såg bättre ut.