En mordgåta i Benghazi
av Aron Lund
Jag träffade aldrig Abdelfattah Younes när jag besökte Benghazi häromveckan. Ett möte var inbokat, men sköts upp och sköts upp igen, och till sist blev det ingenting. Nu är han död.
Abdelfattah Younes var en av Libyens mäktigaste män, både före och efter sitt avhopp från Moammar al-Gaddafis regim. Han deltog i kuppen som förde Gaddafi till makten 1969 och var därefter en av diktatorns närmaste män under flera decennier. När upproret utbröt i februari arbetade han som inrikesminister, med ansvar för att slå ner protesterna, men anslöt sig i stället till rebellerna. Det tycks ha tagit Gaddafi hårt: i sitt första tal till libyerna försökte han övertyga dem om att Younes hade mördats eller kidnappats av rebellerna. Så var det alltså inte - eller så var det inte då, i alla fall.
Sent på i torsdags kväll förklarade plötsligt Mustafa Abdeldjelil, ordförande för rebellernas skuggregering, att Abdelfattah Younes hade mördats av Gaddafianhängare. Då hade rykten redan cirkulerat i flera timmar om att han arresterats eller avrättats – av rebellerna själva, på order av just Abdeldjelil.
Gamla fiender hade general Younes förstås gott om - man är inte torped åt en av världens brutalaste despoter i fyra decennier utan att få en del blod på händerna - men det fanns också konflikter på oppositionssidan. Det var en öppen hemlighet i Benghazi att Younes kämpat om kontroll över rebellarmén med Khalifa Heftar, en libysk överste som hoppat av till USA på åttiotalet. Heftar sågs, till skillnad från Younes, som en man med rena händer, men också som amerikanernas man. (Vid ett besök i hans högkvarter i Benghazi pekade man ut ett par sambandsofficerare från Nato för mig.)
Ursprungligen verkade Younes ha överhanden, men under våren ändrades läget, med motstridiga uppgifter från övergångsregeringen. Till slut rådde total förvirring: rebellarmén hade två överbefälhavare som vägrade samarbeta med varandra, bägge med egna anhängare bland politiker och soldater.
Abdelfattah Younes hade dels stöd bland de arméenheter som tidigare lytt under honom, dels inom obeidat, en av den libyska österns allra största och viktigaste stammar. Det gör frågan om hans död så särskilt känslig: oron för stamkonflikter är påtaglig i Benghazi, där varje gathörn är täckt av affischer som understryker vikten av ”nationell enighet”.
Mustafa Abdeldjelil slog an samma ton i sin presskonferens:
- Jag ber er, bry er inte om de rykten som Gaddafis styrkor sprider för att så split, sa han, och upprepade att Younes död måste ha beordrats av diktatorn i Tripoli.
Vem som i själva verket satte kulan i general Younes vet jag inte. Men jag vet att det här inte bådar väl för de libyska rebellerna.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.


































