Sunda statsfinanser räcker inte
av Åke Wredén
I den nya finansiella röran har den svenska regeringen ett större handlingsutrymme än många andra. Under en tid går det att ha en expansiv budgetpolitik, utan att Sveriges trovärdighet som låntagare kommer i fara. Det är det finansminister Anders Borg syftar på när han – senast på en presskonferens i går – säger att det är viktigt att finanspolitiken inte blir en orosfaktor.
– Svenska hushåll och företag kan vara trygga med att vi inte kommer att behöva strama åt ekonomin, sade Anders Borg.
Nej, det är ingen risk att Sverige under 2011 eller 2012 tvingas genomföra kännbara besparingar och skattehöjningar för att hålla underskotten inom gränserna för vad staten klarar att låna utan orimliga räntekostnader. En rad länder i vår omvärld har hamnat i sådan knipa. De tillgängliga verktygen i deras ekonomisk-politiska redskapslådor börjar bli besvärande få.
I räntepolitiken har styrräntorna sänkts nästan till noll. Stimulanser genom att staten ökar utgifter och sänker skatter är bara möjliga i begränsad omfattning. Statsskulderna har vuxit för mycket. Dessa länder är därmed inte helt utan handlingsmöjligheter. Men det blir svårare.
Förändringar som ökar produktivitet och konkurrenskraft behöver genomföras utan ekonomiska stimulanser som smörjmedel. Riksbanker kan öka penningmängden, de kan låta sedelpressarna rulla, som man sade innan pengarna blev elektroniska. Det kan dock sätta fart på inflation, som visserligen lättar på låntagares skuldbördor men drabbar många andra i samhället och kan ge en rad nya problem.
Så det är tämligen angenämt att vara finansminister i Sverige. Anders Borg hade goda skäl att med sin presskonferens i går försöka dämpa farhågorna om den svenska ekonomin, en dag när det var väldigt oroligt på börser och andra marknader.
Det han sade om försiktighet och stabila statsfinanser gjorde han rätt i att säga. En del av det han inte sade i går kunde han dock gärna sagt. Visst underlättar det i hög grad med ordning och reda i budgeten. Men det räcker på inget sätt för det som är avgörande på lite längre sikt. Ekonomisk utveckling bestäms mycket mer av produktiviteten, av investeringarna, av utbildningsnivån, yrkeskunskaperna, arbetsamheten och hälsotillståndet hos befolkningen.
Det behövs mycket mer än en sund budget, inte minst i höstens budgetförslag behövs en aktiv reformpolitik som inte stannar upp. I skattepolitiken behöver det göras mer, inte mindre, för att det ska löna sig att arbeta, för att näringslivsklimatet ska förbättras och för att kapital ska användas effektivt. Då behövs lägre skattesatser, men på en bred bas med mindre undantag och färre kryphål – så att skatteintäkterna förblir tillräckliga för en ansvarsfull budgetpolitik.
Dessutom nämner finansministern bara myntets ena sida när han säger att Sveriges egna valuta är en buffert i oroliga lägen. Att kronan kan sjunka i lågkonjunktur gör att andra ekonomisk-politiska åtgärder då kan undvikas. Men myntet har en sida till. Kronan kan lyfta mot skyn om andra länder upplevs som osäkra. En kraftigt höjd kronkurs kan då skada exporten och jobben, och framtvinga kontroversiella motåtgärder från riksbank och regering.
