Domaren motiverade häktningen med hennes respektlöshet i rättssalen. Och visst var Timosjenko respektlös. Hon vägrade resa sig för domaren och kallade honom en politisk marionett. Hon hånade ett vittne – en minister – för att denne talade ryska och hon begärde en ukrainsk tolk. (Timosjenkos modersmål är ryska.)

Problemet är dock att hela åtalet mot Timosjenko är en fars. Hon anklagas för att under sin tid som premiärminister ha ingått ett gasavtal med Ryssland på ett regelvidrigt sätt samt felaktigt spenderat pengar från en försäljning av utsläppsrätter.

Påstått dålig finanspolitik och överträdelser av tjänstebefogenheter blir till åtal med risk för bortåt tio år i fängelse, trots att ingen påstår att Timosjenko har stoppat pengar i någons ficka.

Särskilt absurt blir åtalet mot bakgrund av en annan historia som under året har valsat i ukrainska medier. Det handlar om hur president Viktor Janukovitj har bosatt sig på 140 hektar tidigare statlig mark och där byggt för ett par hundra miljoner kronor. I presidentens privatekonomi finns officiellt inte utrymme för detta och vem som har betalat är höljt i dunkel. Själva bygget har utförts av företag som kontrolleras av personer i presidentens administration. Avslöjandena har inte lett till några rättsliga utredningar och Janukovitj har vägrat svara på relevanta frågor från journalister.

Hur det kan vara så? Svaret är enkelt: Rättsväsendet är osjälvständigt. Den politiska makten använder polis, åklagare och domstolar för att komma åt sina opponenter och ge sig själv straffrihet.

Under Viktor Janukovijs ett och ett halvt år som president har Ukraina tagit flera steg bakåt. Författningsdomstolen – även den politiskt styrd – har ogiltigförklarat 2004 års författningsreform som ökade parlamentets och regeringens makt på bekostnad av presidentens. Janukovitj kan nu underkänna regeringsbeslut samt tillsätta och avskeda premiärminister och regering utan att tillfråga parlamentet.

Lokalvalen som skulle ha ägt rum i maj 2010 sköts upp till oktober samma år. Däremellan ändrades vallagen på ett sätt som missgynnade oppositionen. Det tillsammans med fusk på själva valdagen gjorde att Europarådet, EU och USA gav valet ett underbetyg. Fyra demokratiska val – presidentomvalet 2004, parlamentsvalen 2006 och 2007 samt presidentvalet 2010 – följdes alltså av ett manipulerat val som också var det första med Janukovitj som president.

En statlig arbetsgrupp som domineras av Janukovitjs parti planerar ytterligare ändringar av vallagen som kommer att missgynna oppositionen i parlamentsvalet 2012.

Organisationen Freedom House skriver i en rapport från i våras att säkerhetstjänsten SBU används i ökad utsträckning i politiska syften samt att självcensuren i medierna har ökat. Ukraina var också ett av två länder (det andra är Mexico) som Freedom House graderade ner från ”free” till ”partly free” förra året.

Allt är inte nattsvart. Ukraina har fortfarande ett livskraftigt civilsamhälle, medierna är trots den ökade självcensuren ännu relativt fria och det ukrainska ledarskapet är mottagligt för kritik från utlandet, särskilt från EU.

Men utvecklingen är dyster. Europeiska medier, frivilligorganisationer och politiker måste därför hålla ögonen på Ukraina – närmast på vallagen och parlamentsvalet nästa år.