Exempel på fel spår och fel fokus är låga ambitioner för skattesänkningar, förslag på kvotering i bolagsstyrelser, ”pekpinnar i familjepolitiken”, ovilja att reformera LAS och otillräckliga satsningar på försvaret.

Kritiken är välbekant. I sina olika delar framförs den av kristdemokrater, arbetsgivarorganisationer med dess Timbrosfär och delar av högerpressen. Den sammantagna åsiktsmixen är moderat classic modell 1985.

Det nya är Modigs sökande efter en rörelse med amerikanska Tea Party som förebild. Dess agitation mot en betydande offentlig sektor och för låg skatt tilltalar honom.

Man kan läsa hans artikel på flera sätt. Ta tefesten först: Många svenska politiker som kallar sig borgerliga med stor bokstav längtar efter att omfamna något på andra sidan Atlanten som inte stöds av svenska socialdemokrater. De söker där efter idéer och politiska tendenser som kan överföras till den svenska debatten.

Det gör att de lätt bortser från de stora skillnader som finns mellan Sverige och USA vad gäller samhällsstruktur och politiska konfliktlinjer. Den amerikanska rörelse som Aron Modig vill använda som förebild vore i svenska förhållanden en oförenlig blandning mellan Ny demokrati, Livets Ord och Frihetsfronten.

Samtidigt är det förståeligt att de svenska högeryttrarna famlar runt i en främmande politisk miljö. I Sverige finns nämligen ingen utbredd skepsis mot statsmakten. Skatterevolten är långt borta och ifrågasättandet av välfärdsstaten är obefintligt. Svenskarna gillar Systembolaget och ser offentlig barnomsorg och pappamånad som frihetsskapande institutioner. Det säger också allt om utrymmet i Sverige för den folkrörelse Modig talar om.

Så finns det ytterligare en möjlig tolkning: Modigs rop på ett svenskt Tea Party är enbart ett retoriskt grepp, en markör utan någon djupare innebörd, lite som Göran Hägglunds tal om Verklighetens folk och Politikens gränspolis.

Om inte annat är Modigs artikel, liksom Hägglunds tidigare buller, ett uttryck för Kristdemokraternas kris. De söker sin plats i politiken – kastar ut krokar och säger högt det halvt genomtänkta.