Katastroferna tycks avlösa varandra i en aldrig sinande ström. Men när världens elände tränger sig på oss genom de multipla mediekanaler som vi ser till att vara uppkopplade mot, är det viktigt att komma ihåg att många övergripande utvecklingslinjer pekar i rätt riktning. Till exempel sjunker andelen fattiga människor i världen stadigt – även sedan fattigdomsgränsen justerats uppåt.

En annan glädjande trend är att barnadödligheten sjunker i världen, både procentuellt och i absoluta tal. 1990 dog uppskattningsvis 4,6 miljoner nyfödda innan de hunnit bli fyra veckor. 2009 hade antalet minskat till 3,3 miljoner. Det rapporterar ett forskarlag knutet till bland annat Världshälsoorganisationen, i tidskriften PLoS Medicine. En del av förklaringen ligger i riktade satsningar mot just spädbarnadödlighet, där så enkla saker som grundläggande hygien och ökad amning har gjort stor skillnad.

I nästa åldersgrupp, barn mellan 28 dagar och fem år, har dödligheten sjunkit ännu mer. Från 12,5 miljoner per år till drygt åtta. Det beror till stor del på framgångsrik bekämpning och behandling av mässling, lunginflammation, diarré, malaria och aids.

Fortfarande talar vi om helt ofattbart många små liv som går till spillo, och det kan låta cyniskt att i sammanhanget tala om ”glädjande siffror”, men som sagt, utvecklingen pekar åt rätt håll. Långsammast går utvecklingen i Afrika, men även där överlever allt större andel de känsliga småbarnsåren.

När mödrar i högre utsträckning känner sig säkra på att de barn de föder överlever småbarnsåren, blir de också mer benägna att själva ta kontroll över hur många barn de vill föda. Således är låg barnadödlighet, möjligen något kontraintuitivt, en förutsättning för att få kontroll över befolkningsexplosionen på en del håll i världen.

Information och ökad tillgänglighet till sjukvård gör stor nytta. Men minst lika viktigt är förstås en mer generell fattigdomsbekämpning. Med utbildning, försörjningsmöjligheter, fungerande infrastruktur och rent vatten sjunker även barnadödligheten.