Frågan ställdes under Almedalsveckan, vid en bostadspolitisk debatt där jag deltog. Hon ska bosätta sig i Eskilstuna och pendla till Stockholm, sa jag. Det blev förstås en del skratt och frågor om jag var avlönad av Eskilstuna kommun.

Reaktionen var helt i sin ordning. Där stod vi och pratade hyresmarknad och bostadsbrist i Stockholm och jag kom dragandes med Eskilstuna.

Men vinkeln borde inte förvåna så. Stockholm växer fort. Under de senaste fem åren har länet fått 164 000 fler invånare. Mellan 2002 och 2010 ökade Stockholms läns befolkning med elva procent. Det är lika mycket som Moskvas vars tillväxt brukar ses som en stadsplanerares mardröm.

Med denna snabba befolkningsökning följer en rad problem, främst bostadsbrist och överbelastning i trafiken, men även hårt tryck på kommunal service som förskola och skola. Lokala lösningar finns. Man kan bygga fler bostäder, vägar – även om de lärde tvistar om det – utöka kollektivtrafiken och expandera den offentliga sektorn. Men vem tror att Stockholm även med den snabbaste byggtakten klarar av att svälja 30 000 till 40 000 invånare årligen, år efter år?

En väg ut är regionförstoring – en utvidgning av Stockholms arbetsmarknad norrut, västerut och söderut. Det betyder att fler människor bosätter sig på platser som Eskilstuna, Strängnäs, Flen, Gnesta, Enköping, Uppsala och arbetspendlar till Stockholm. Men det kan även innebära att fler arbetsgivare ser dessa orter som goda alternativ till Stockholm för etablering.

I dag diskuteras det här främst som en utvecklingsväg för kommunerna runt Stockholms län. Och så är det, men inte bara. Regionförstoring är nödvändig även för Stockholm. För att stockholmsföretag ska kunna hämta arbetskraft från ett större område och stockholmare ha tillgång till fler arbetsgivare. För att det ska bli behagligare att resa inom Stockholm. För att stockholmarna ska slippa lägga en allt större andel av sina inkomster på boendet och inte behöva stå i långa dagisköer. Det handlar helt enkelt om att minska trycket på Stockholm.

Politiker i Sörmland, Västmanland och Uppsala borde fokusera det mer när de driver på för bättre tågförbindelser, för en gemensam kollektivtrafiktaxa i Mälardalen och för en storregion med Stockholm. Och de i Stockholm borde emellanåt se längre än till Södertälje när de söker efter lösningar på Stockholms problem.