Rädslan har släppt
sitt grepp om egyptierna
av Alex Voronov
De demokratiska revolutioner som vi har sett under de senaste tio åren följer ett mönster. Socialt missnöje kombineras med krav på politiska reformer och leder till en folklig resning. Den auktoritära regimen backar eller faller. Men euforin förvandlas snart i besvikelse, när de uppskruvade förväntningarna krockar med den krassa verkligheten.
Vi har sett detta tidigare i Europa, i Georgien och Ukraina, och nu i Tunisien och här i Egypten. En del av mina påtänkta möten med unga egyptiska revolutionärer har inte gått att få till stånd. De är trötta och deprimerade och vill helst vara i fred, fick jag veta förra veckan av min kontakt.
Visst har de skäl till besvikelse. Sedan Mubaraks avgång har 12 000 personer ställts i militärdomstolar för civila brott. Vi talar om ett rättssystem med expressnabba processer och avsaknad av en rätt att överklaga domen. Och det handlar inte nödvändigtvis om handlingar som ens med den största ansträngning kan tolkas som ett hot mot statsledningen. Jag hör historien om en man som hamnade i militärdomstol efter att utan bygglov ha byggt en extra våning ovanpå sitt hus.
I lördags meddelade så regeringen att den, efter fredagens angrepp mot Israels ambassad, avser att återinföra de hatade undantagslagarna. De var Mubarakregimens signum och innebar att människor kunde hållas i förvar på obegränsad tid utan rättegång.
Undantagslagarnas avskaffande var ett av de absolut viktigaste kraven under vårens protester. Så skedde också. Men nu hotar militärens interimsstyre att rulla tillbaka den nyvunna friheten. Det är oroväckande.
Många önskar också att fler av de ansvariga för över 800 demonstranters död ställdes inför rätta och att reformprocesserna rullade på snabbare och var mer öppna.
Men det är lätt att i all berättigad besvikelse missa de stora linjerna. Vårens revolution har förändrat Egypten på ett sätt som är svårt att återställa. Landet rör sig mot demokrati. Valen är utannonserade och kommer att genomföras. Utländska frivilligorganisationer har strömmat in i landet och upplever en frihet som inte fanns tidigare. Yttrandefriheten är ojämförligt större än under Mubarak.
Det sista är ovärderligt och något som alla jag pratar med här är överens om: Rädslan har släppt sitt grepp om befolkningen. Egyptierna vågar vädra sitt missnöje öppet. Den som vill vrida klockan tillbaka får det inte lätt.
Alex Voronov rapporterar löpande från Egypten på twitter (@alexvoronov) och på ledarbloggen.


































