Det började med helgens utannonserade rockad, där Putin kandiderar till presidentposten i mars medan Dmitrij Medvedev toppar regimpartiet Enade Rysslands lista i parlamentsvalet i december. Putin mer än antydde att Medvedev blir premiärminister i hans regering.

Kudrin svarade med att från USA, där han var på tjänsteresa, meddela att han aldrig går med på att arbeta direkt under Medvedev. Vid Kudrins hemkomst läxade presidenten upp honom offentligt med uppmaning att be om ursäkt eller lämna regeringen.

Meningsutbytet mellan Medvedev och Kudrin är något alldeles extra. Den ryska tidningen Kommersant återger det ordagrant och ett utdrag finns på Sveriges Radios hemsida.

Även om få utomstående kunde förutse Kudrins agerande borde Putin ha gjort det. De djupa meningsskiljaktigheterna mellan Kudrin och Medvedev om den ekonomiska politiken var givetvis kända för honom. Så när han meddelade att tandemstyret – som Putin-Medvedev presenteras i Ryssland – fortsätter, gjorde han sitt val mellan de två.

Kudrins sorti är en stor förlust för Ryssland. Han var en skicklig teknokrat med bestämda åsikter. Det är svårt att överskatta Kudrins betydelse för att den ryska ekonomin, trots alla sina brister, ändå tuffar på. Under sina elva år i regeringen har han stått för budgetdisciplin, finansiell stabilitet, låg inflation och låga skatter.

Det usla investeringsklimatet hänger samman med korruption, svagt skydd för privat egendom och statskapitalism – en politik som en rysk finansminister har små möjligheter att påverka. Men Kudrin har gjort mycket för att mildra konsekvenserna. Statens lättförtjäna olje- och gaspengar har samlats i fonder enligt norsk modell, i stället för att spenderas hejdlöst som många i Putins och Medvedevs närhet har önskat. Inflationen har ändå varit hög, men betydligt lägre än vad den kunde ha blivit under sådana förutsättningar. Kudrin har varit förnuftets röst i en regering som har nära till ekonomisk populism.

I februari sa finansministern att Ryssland för att ha en stabil tillväxt behöver fria och rättvisa val, och menade underförstått att sådana saknas i dag.

Helgens besked från Putin och Medvedev var en signal till Kudrin att några avgörande politiska förbättringar inte är att vänta. Det auktoritära styret består. På kort sikt riskerar staten att sätta sprätt på mer pengar än hälsosamt på valfläsk, när Enade Ryssland siktar på att sopa rent i parlamentsvalet.

Det är möjligt att Kudrin återkommer på någon rådgivande position nära Putin eller på en myndighetspost. Men han kan lika gärna följa den tidigare presidentrådgivaren Andrej Illarionovs exempel. Denne stjärnekonom lämnade Putin 2005, på grund av behandlingen av Yukos ägare Michail Chodorkovskij, och blev forskare på Cato Institute i Washington.

Putins styre får då starkare dominans av jasägare utan integritet, intressen bortom personlig berikning eller utsikter till karriärer utanför statsapparaten.