Dags att fimpa Facebook?
Signerat av Susanna Birgersson
Jag är hemskt förtjust i Facebook, eller har i alla fall varit. Och jag inbillar mig gärna att jag hittat det perfekta tonläget och en klädsam nivå på mitt deltagande. Jag tipsar om artiklar, seriösa men inte för mastiga. Gärna något att uppröras över, kanske skratta åt, kanske något fyndigt egenhändigt författat.
Jag formulerar statusuppdateringar med lättsam distans – till mig själv, till den medelklassighet jag visst är en del av, till mediedramaturgi, till konsumism, till trångsynthet och så vidare.
Aktiviteterna ger omedelbar utdelning. Ett antal av mina 271 kontakter brukar vara vänliga och klicka på tummen upp-symbolen – lajka, på svengelsk Facebooklingo. Ibland, när jag varit riktigt vitsig, belönas jag dessutom med ett knippe kommentarer som bekräftar hur sällsynt rolig eller smart jag är.
Kort sagt, jag anser mig behärska Facebook. På sista tiden har det dock allt mer börjat kännas som att det är Facebook som behärskar mig.
På väg till jobbet härom morgonen slogs jag av en kallsvettig tanke: Kan någon se vad jag lyssnar på för musik just nu? Det var inte utslag av klinisk paranoia utan tyvärr numera en högst relevant undran.
På min mobiltelefon har jag musiktjänsten Spotify. Jag älskar att jag kan vandra runt (eller skynda till jobbet i arla morgonstund) i ett höstvackert Eskilstuna med tillgång till vad som känns som all världens musik i min mobil. Långa tågresor eller ensamma löprundor har fått ny mening.
Men Spotify och Facebook har knutits ihop, allt tightare. Häromdagen såg jag på Facebook hur det började strömma in noteringar om vad mina kontakter lyssnar på just nu i Spotify. Då – då kände jag att det inte är roligt längre. Jag vill inte veta. Och jag vill verkligen inte att alla ska veta vad jag lyssnar på. Tänk om jag vill lyssna på Elvis och Helen Sjöholm i stället för coola Melissa Horn och Veronica Maggio? Måste jag då liksom stå för det inför samtliga 271 personer?
Nu kunde jag, visade det sig, själv välja om musiken jag lyssnar på ska rulla upp på Facebook. Men känslan sitter kvar. Det räcker nu.
På Eskilstuna-sidorna i dag berättar Simon Sundén, expert på sociala medier, om Facebooks senaste genomgripande förändring. Tanken är att alla kontohavare (800 miljoner hittills) inom kort ska offentliggöra betydligt mer än tidigare.
Företag har fått bygga sajter inuti Facebook för att utnyttja oss som reklampelare. Det kommer att synas vilka artiklar jag läst på nätet, vilka sidor jag besökt. Inga detaljer är för små att lyfta fram. Alla mina kontakter ska helst se varenda liten virtuell rörelse jag gör – och mina kontakters kontakter också.
Jovisst, något slags valfrihet finns och ska finnas också i framtiden, man ska kunna välja att bevara en privat sfär på Facebook. Men trycket ökar hela tiden: dela, visa, offentliggör så mycket som möjligt, ännu mer, helst allt – i realtid!
Förmodligen har jag utvecklat ett slags beroende. Jag tänker i statusuppdateringar och har vant mig vid en daglig dos bekräftelse. Det skulle vara svårt att sluta – kanske till och med svårare än det var att fimpa nikotinberoendet. Men snart är det nog dags, Facebook har gått över gränsen.
