Kommunalrådet Magnus Johansson (MP) prydde i våras reklampelare runtom i staden och uppmanade kommuninvånarna att cykla mera.

Jag är osäker på om PR-satsningar av detta slag leder till att fler cyklar. Förmodligen är det fler och bättre cykelvägar, regelbunden sandning på vintern, bra ställen att ställa och låsa cykeln och liknande som gör att fler tar cykeln i stället för bilen.

Men i linje med cykelstrategin överväger kommunen att göra det möjligt att susa fram längs Kungsgatan på två hjul. I undersökningen inför ombyggnaden av Fristadstorget och Kungsgatan, ställdes frågan om kommuninvånarna vill att man ska få cykla på gågatan. Ungefär hälften svarade ja, ungefär hälften sa nej. Ingen vägledning därifrån alltså.

Jag förstår inte varför frågan överhuvudtaget ställs. Varför i all världen skulle man få cykla på en gågata? Inget ont om cyklister i allmänhet – är själv en av och till – men de förstör det lugna tempo som är betecknande för en gågata. Lugnet som gör att man planlöst kan strosa omkring, gå från skyltfönster till skyltfönster utan att behöva se sig för hela tiden. Eller släppa treåringen lös från barnvagnen en stund.

Ökad tillgänglighet lär vara skälet till att kommunen överhuvudtaget funderar i dessa banor. Men det går fint att cykla längs någon av parallellgatorna Rademachergatan eller Nygatan. Man dör heller inte av leda cykeln längs gågatan om man prompt måste ta den vägen.

Gågatan i Eskilstuna är inte särskilt bred, inte ens om alla träd, bänkar och planteringar togs bort. Det är omöjligt att föreställa sig att gatan skulle bli trevligare av att den uppläts för cyklister. Och det ska ju vara trevligt att uppehålla sig i centrum – det är det hela ombyggnaden av gågatan och torget syftar till.

Kommunen får gärna göra Eskilstuna till en cykelvänligare stad. Men kom ihåg att det finns fler aspekter att ta hänsyn till än att bekräfta cyklisterna i deras val av transportmedel.