Om inte dagligen, så nästan, presenterar någon intresseorganisation en rankning av landets kommuner utifrån vissa, till organisationen relaterade parametrar. Det kan handla om fastighetsmarknaden, energiförsörjning, företagsklimat, antal soldagar eller kanske äldrevård. Som regel är rankningar med få, tydligt avgränsade faktorer oftast mer användbara än när en mängd saker vispats ihop och en vinnare korats.

I går presenterade Lärarförbundet en rangordning utifrån 14 sammanvägda kriterier. Arvidsjaur vann tävlingen Bästa skolkommun. Flen hamnade nästan i botten på plats 277, Eskilstuna på plats 251 och Strängnäs på den inte heller särskilt smickrande platsen 223. Det kan man läsa om i dagens tidning.

Det är tyvärr alldeles riktigt att våra tre kommuner dras med allvarliga problem av olika slag i sina respektive skolorganisationer. Men ingen blir särskilt mycket klokare av Lärarförbundets rankning där förutsättningar blandas hejvilt med resultat.

Resurstilldelning, lärartäthet, andel pedagogiskt utbildade lärare, deras löner och hälsa, vägs ihop med faktorer som andel elever som blir behöriga till gymnasiet, snittbetyg och SALSA-resultat (tillåts dock inte påverka rankningen särskilt mycket). Och slutligen, de något aparta parametrarna, andel av barnen i kommunen som går i förskola, och hur kommunen uppfattas som avtalspart.

Det innebär bland annat att en kommun som organiserar skolan kostnadseffektivt, som anställt goda pedagoger utan formell behörighet, eller som uppnår bra resultat trots relativt få lärare, knuffas nedåt i rankningen. Faktum är att två kriterier – andel pedagogiskt utbildade lärare och lärartäthet – ges dubbel tyngd i sammanräkningen eftersom, skriver Lärarförbundet, ”tillgången till kompetenta lärare är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång”.

Genom att lägga in detta i rankningen sår Lärarförbundet paradoxalt nog tvivel om att dessa faktorer faktiskt ger höjda resultat. Om sambandet stämmer borde ju resultaten tala för sig själva – också utan att den påstådda förklaringen petas in.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, presenterar årligen så kallade öppna jämförelser. Mindre fokus ligger då på att utse en vinnare, och mer på att utifrån forskning och goda exempel peka på hur skolorna kan göra ett bättre jobb. De ger en detaljerad statistisk bild av resultat i förhållande till förutsättningar. Där finns också en del siffror som till exempel ljusar upp bilden något av skolsituationen i Flen.

För att få sätta betyg på elever krävs inom kort att lärare ska vara legitimerade – något lärarfacken välkomnat. Men betyg på kommuner kan man visst sätta lite hur som helst.