Det går inte att mäta den skada som tillfogats dessa redan trasiga kvinnor. Men den som vill anmäla läkarna som ordinerat närmast sadistiska metoder springer in i en mjuk vägg. Patientens ställning är inte särskilt stark i Sverige. Och frågan är om inte den nya patientsäkerhetslagen ytterligare försvagat den.

Tidigare kunde personer som ansåg sig felbehandlade göra en anmälan till HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Det var ingen okomplicerad procedur. Till exempel var patienten tvungen att anmäla en specifik person, och hade anmälaren missförstått vem som var ansvarig för den påstådda felbehandlingen, ledde anmälan inte till något. Men möjligheten fanns och HSAN kunde ge en erinran eller i särskilt allvarliga fall en varning. Det var en viktig markering som utgjorde ett slags upprättelse.

I och med den nya patientsäkerhetslagen har den möjligheten försvunnit. Patienter som vill klaga på vården ska göra en anmälan till Socialstyrelsen. Och bara om myndigheten sedan tycker att en enskild läkare eller sjuksköterska utgör en framtida fara för patienter, ska HSAN göra en bedömning om huruvida denne ska övervakas eller möjligen fråntas sin legitimation.

Socialstyrelsen ska utreda hur och varför det gick illa. Det är möjligt att det är ändamålsenligt i strävandet efter att komma tillrätta med de runt 100 000 felbehandlingar och vårdmissar som beräknas ske varje år. Men rättssäkerheten för patienterna har urholkats. Socialstyrelsen är ju inte bara en tillsynsmyndighet, utan fungerar som rådgivare och utvecklare. Som i fallet med flera av de vanvårdade kvinnorna med självskadebeteende, där har Socialstyrelsen redan varit involverad och uttalat sig om en del av metoderna. Att samma myndighet sedan ska avgöra om det finns skäl att gå vidare med anmälningar från berörda patienter, är direkt olämpligt. Socialstyrelsen sitter på åtminstone en stol för mycket.

Socialminister Göran Hägglund (KD) bekräftade att den nya patientsäkerhetslagens fokus ligger på vårdorganisationen, i en debattartikel i Dagens Nyheter förra sommaren. Han skrev visserligen att det är viktigt att Socialstyrelsen ser till att den vårdgivare som bär ansvar för felbehandling pekas ut. Men i lagen definieras ”vårdgivare” som statlig myndighet, landsting, kommun eller enskild näringsidkare. Felbehandlade patienter kan alltså få nöja sig med att Landstinget Sörmland som organisation pekas ut som ansvarigt för felbehandlingen. Det är inte mycket till upprättelse.