Tre saker att hålla ögonen på i det ryska valet
av Alex Voronov
I eftermiddag landar jag i Moskva. Det blir först besök hos släkt och vänner i min gamla hemstad Velikie Luki i Pskovs län. Sedan tillbaka till Moskva för jobb under valrörelsens sista dagar.
Valutgången är i stora drag given. Sjuprocentspärren utestänger effektivt oppositionen från Duman och därmed från den större offentligheten. Det styrande partiet Enade Ryssland väntas behålla greppet om parlamentet.
På senare tid har dock stödet för regimen dalat med några uppseendeväckande och tidigare inte skådade uttryck av folkligt missnöje. Det mest kända är utbuandet av premiärministern Vladimir Putin under en kampsportgala i Moskva.
Så trots att det sannolikt inte blir någon riktig spänning i maktkampen kan valet ändå ge en fingervisning om vart Ryssland är på väg. Håll ögonen på tre saker:
1. Enade Rysslands valresultat.
I valet 2007 fick partiet 64 procent av rösterna och 70 procent av platserna i parlamentet. Det resultatet är i år inte realistiskt. I opinionsmätningar under november pendlar Enade Ryssland runt 40 procent, vilket fortfarande kan ge majoritet men inte de två tredjedelar som partiet tidigare siktat på.
2. Valdeltagandet.
I dumavalet för fyra år sedan var det 64 procent. Officiellt, bör påpekas. Siffrorna för vissa regioner var nämligen absurda. I Tjetjenien ska 99,5 procent av de röstberättigade ha röstat, i Ingusjien 98 procent, i Kabardino-Balkarien 97 procent, i Dagestan 92 procent. Enade Rysslands röstandel i republikerna sattes till mellan 92 och 99 procent.
Dessa lokala kaukasiska regimer är extrema, men man bör utgå ifrån att såväl valdeltagandet som rösterna på Enade Ryssland systematiskt fluffas upp över hela landet. I ett läge då missnöjet med statsledningen får fler att välja bort regimpartiet – antingen aktivt genom att rösta på andra partier eller passivt genom att sätta sig på sofflocket – tvingas myndigheterna till ett mer aggressivt valfusk som också blir synligare.
3. Lokalvalet i S:t Petersburg.
Staden har alltid varit det som dess grundare Peter den store ville att det skulle vara – fönstret mot Europa. Influenserna utifrån har traditionellt varit starkare i S:t Petersburg än på andra håll och liberala partier har klarat sig bäst här.
I år tilläts också det tidigare starka oppositionspartiet Jabloko att ställa upp i lokalvalet. Listan toppas av dess grundare Grigorij Javlinskij. Valet i S:t Petersburg blir därmed något av en mätare på den liberala oppositionens styrka.


































