I listorna över Nobelpris är de fördrivna många
av Åke Wredén
Nobelprisen är utdelade. De som belönats för vad de uträttat har bugat sig inför det ärvda ämbetet.
Nobelstiftelsen har bjudit till konserthus och stadshus. Till prisutdelning bjuds diplomater efter diplomatins värdeskala. Där finns ingen moral, ingen vetenskapens värdegrund. Ett land räknas lika oavsett läge på skalan mellan andlig frihet och förtryckets mörker.
UD:s protokoll är här av ålder rättesnöret. Så ambassadören från Eritrea satt i konserthuset. En författare som verkat i Göteborg – Dawit Isaak – har spärrats in sedan tio år av de styrande i just Eritrea. Deras ambassadör bjuds efter UD-protokoll när litteraturpriset ska överlämnas, som om Dawit Isaak aldrig funnits.
I stadshuset är det bara på ytan uppvisning av damkläder och kokkonst. Festen är för vetenskapen och konsten – i år företrädd av en ordkonstnär från Västerås. Det som firas förenar oss människor över gränser. Vetenskapens grund är att kunskapens gåva inte är bunden till nation, kultur, religion, kön, klass eller hudfärg.
Många med professorstitel har genom historien svikit. Sin status har de brukat till stöd för ofrihet som bryter ned den grund vetenskap vilar på. Men mot det står tron på mänsklighetens förmåga att förenas i rationellt tankeutbyte om det slags frågor som ligger inom det bevisbaras gränser. Detta är en av hörnstenarna i den store vetenskapsteoretikern Karl Popper stridsskrift mot diktaturernas filosofiska inspiratörer, ”Det öppna samhället och dess fiender”. Den boken skrevs i landsflykt.
I listor över Nobelpris är de fördrivna många. Vetenskap och konst utövas ofta i exil. Inte bara så att fruktbara vetenskapliga miljöer – eller kulturellt sjudande metropoler – drar till sig forskare och litteratörer från när och fjärran. Det öppna samhällets motståndare drev en stor del av vetenskap och kultur över gränser, över haven – framför allt över Atlanten. Verkningarna är bestående, en av huvudförklaringarna till USA:s dominans i fråga om vetenskapliga Nobelpris.
Pristagarna företräder i sina livsverk ett värdesystem vi kan omfatta trots olikheter i religiös tro, kultur, nationalitet och kön. Vetenskapen kan resa stora hinder att övervinna i språkkunskaper och utbildning för att förstå avancerade metoder. Men ingen vetenskap är genom sitt innehåll stängd för dem med fel kön, ur fel folkslag eller från fel kulturell bakgrund. Återuppväxten i vår tid av politiska rörelser där känslo- och värderingskärnan är att sortera, gradera och bedöma människor efter deras etniska eller kulturella bakgrund förhåller sig till både vetenskapens och frihetens värdegrund som vattnet gör till elden.
Pristagarna bjöds inte till Stockholm för att roa sig i sällskap med dem som bygger vidare på den idétradition där vetenskapens glöd dränks. Mycket riktigt skickade Nobelstiftelsen inget inbjudningskort till partiledare Åkesson.
Till sist: Tomas Tranströmer har tack och lov sluppit den missunnsamhet och fientlighet som östes över Harry Martinsson och Eyvind Johnson. De båda var stora författare och stora motståndare till det öppna samhällets fiender. Särskilt Eyvind Johnson hade stått upp mot nazismen och sedan kommunismen. Det var därför han bespottades så när han fått priset.


































