Men Flensperspektivet handlar inte bara om Flen. Den som sitter i mitten har nämligen en god överblick över helheten.

Kommunens svar på remissen från landstingets om regionbildning är därför läsvärt. Förutom att tillstyrka bildandet av Region Mälardalen bestående av Södermanland, Västmanland och Örebro, gör Flen några enkla men viktiga påpekanden.

Ett är att Mälardalen behöver ett gemensamt kollektivtrafiksystem, oavsett var regiongränserna går. Flenspolitikerna talar om samordning av taxor i sex län: Södermanland, Västmanland, Örebro, Stockholm, Uppsala och Östergötland.

Det är rätt. Uppsala vill inte ingå i någon annan region än med Stockholm, som i sin tur inte vill utvidgas. Östergötland kan inte ingå i Region Mälardalen, om inte annat så av praktiska skäl. Östgötarna bestämde sig för sent. Men det borde inte hindra införande av kollektivtrafiktaxor som tar större hänsyn till resemönster än regiongränser. Ett pendlingskort Eskilstuna-Stockholm ska inte som i dag kosta fyra gånger mer än ett SL-kort i Stockholm.

Ett annat påpekande från Flen är flaskhalsen Västra stambanan, som förbinder Stockholm och Göteborg och går genom den tilltänkta regionen, samt bristerna i nord-sydliga järnvägsförbindelser.

”Det kan tyckas petigt” skriver man, nästan ursäktande om de två trafiksynpunkterna. Några ursäkter behövs inte, för påpekandena är högst motiverade.

I landstingets underlag till regionansökan, under kommunikationsavsnittet, finns ett starkt fokus på vägar och järnvägar i öst-västlig riktning norr och söder om Mälaren. Södermanlands nuvarande residensstad finns i utkanten av resonemanget, där man talar om flaskhalsar i förbindelserna mellan de största städerna Örebro, Västerås, Eskilstuna och Nyköping.

Visst har även vi på denna sida fokuserat Svealandsbanan, Mälarbanan, E20 och E18, när vi diskuterat regionfrågan. Men det gäller att politiker redan nu bygger in mentala spärrar mot enögdhet, en där de stora kommunerna bevakar enbart sina egna snäva intressen. Så lyssna på Flen.