Nu har det blåst igen. Alltför många verkar alltför förvånade. Natten mellan juldag och annandag är förstås inte den bästa om ett oväder ska möta ett Sverige i bästa beredskap. Dessutom blev det full orkan på sina håll i södra Norrland, stormbyar i stora delar av mellersta Sverige. Sådant väder fäller massor av träd, särskilt där inte tjälen gått i marken. Trafik och ledningar kommer i vägen.

Erfarenheten av sådan blåst i Sverige är lång. Det finns krönikor om eländet från medeltiden. Så vi borde minnas, och de företag som är särskilt utsatta för ett oväders krafter borde vara förberedda även för det som händer i genomsnitt vart 50:e eller 100:e år. Dessutom finns ju väderprognoser. En koll hos SMHI i Norrköping visar att de brukar sända ut förvarningar till de mest utsatta myndigheterna och företagen tre dagar i förväg, ett par dygn före de mer preciserade klass 1-, 2- och 3-varningar som vi andra får med omkring 24 timmars varsel.

Den här gången kom förvarningen vid lunchtid i torsdags, och upprepades ett dygn senare. Den var lite i underkant. Natten till annandagen blåste det ännu hårdare än vad SMHI varnade för. Men ingen kan påstå att eldistributörer, trafikföretag och trafikverk togs på sängen.

Däremot är mannaminnet i kortaste laget. Höst- och vinterorkaner hör till det gamla välkända i ett land med spännande och växlingsrikt väder som Sverige. Samma är det med väldiga snömassor på ett eller ett par dygn, och högvatten efter snösmältning och störtregn Det är ingen bra ursäkt att vara oförberedd på det som händer sällan och med ojämna mellanrum.

Orkanerna ”Gudrun” och ”Per” i Götaland blev tankeställare om det förkortade mannaminnet. Banverket – numera Trafikverket – insåg att man underskattat hur hårt järnvägen kan drabbas när skog blåser ner över långa sträckor. Det stora arbetet att bredda de trädlösa ytorna längs banvallarna har kommit ganska långt, men den här gången drabbades flera linjer där man inte hunnit gå fram. På liknande sätt ersätts hundratals mil av gamla, mer sårbara elledningar med nedgrävda kablar eller gummiklädda ledningar som tål mycket mer om träd välter över dem. Även detta är ett mångårigt arbete som pågår och inte är klart.

När tågen inte kommer fram är det rutin att skälla på SJ. Men det är inte SJ utan Trafikverket som äger och sköter banorna – och de statliga vägarna. En titt på verkets hemsida efter annandagsnattens oväder visade på detaljerad information om avstängda spår och luddiga upplysningar om att de flesta större vägar nog var farbara, men kanske bara i ena filen.

Verkligheten är förstås att det faller långt fler träd över vägarna. Men en stor del av det mindre vägnätet röjs med gratisarbete av den motorsågsägande allmänheten.

Att vara förberedd är i vart fall bättre än att klaga över väder som faktiskt är vad vi kan vänta i det här landet, med eller utan växthuseffekt. Den som ändå klagar kan tänka på Norge. Där har julens orkan klippt av alla markförbindelser mellan landets två största städer, utom en fjällväg där enbart karanvankörning tillåts.

Räcker inte Norge? Minns då tv-bilderna från senaste orkanen på Filippinerna.