Men något nytt är att styrelseledamöter i borgerliga ungdomsförbund deltar i attackerna.

I går hände det. En styrelseledamot i Centerpartiets och en i Kristdemokraternas Ungdomsförbund – Leo Pierini och Sara Skyttedal – krävde i ett inlägg i SvD hårdare lag mot förtal, och straff för något så gummiaktigt som ”falsk ryktesspridning”.

Vad vill de mer exakt? Det besvärar de sig inte att berätta. Men eftersom förtal sedan länge är ett tryckfrihetsbrott handlar det förmodligen om att ta bort någon eller några av de grundlagsstadgade skyddsregler som nu hindrar att förtalsparagrafen blir ett penningens maktmedel mot nyhetsförmedlingen.

Däremot har de en förevändning för att riva i Tryckfrihetsförordningen: ”Drevet” mot kungen. De påstår där något som helt klart inte stämmer, att ”hela det svenska etablissemanget av såväl medier som politiker valde att tro på en dömd, tungt kriminell gangsterkung framför Sveriges statschef”. Detta är rent ut sagt struntprat.

I verkligheten har ju det stora flertalet större och mindre tidningar och andra medier hållit en avsevärd distans till den famösa boken ”Den motvillige monarken”. Om påståenden i den boken inte hade ansetts så obevisade, utan i flertalet väsentliga delar styrkta och trovärdiga, hade reaktionerna både i regering och riksdag och i pressen varit av helt annat och långt mer drastiskt slag.

En stor del av förklaringen till redaktionernas skepsis mot boken är just den person som påstått sig ha komprometterande bilder eller filmer att visa upp. Det är, som framgått i nyhetsrapporteringen, ett faktum att mannen är dömd till fängelse några gånger, bland annat för försök till utpressning. Den enda bild som visats så att den kunnat undersökas har dömts ut som manipulerad.

Ingen person som är utpekad i boken har stämt författarna för förtal. Kungen själv hade kunnat säga att olika påståenden i boken är lögnaktiga.

När han föredrog de nu bevingade orden om att vända blad, gav han ofrånkomligen intrycket att en del av de klandervärda saker som påstås om hans leverne har verklighetsbakgrund. Det har inte gjort saken bättre att Aftonbladet fått fram skriftliga belägg för inte bara förhandlingar utan också en affärstransaktion på 625 000 kronor, där en eller flera umgängesvänner till kungen betalat personer i den undre världen för aktiviteter i just detta ärende.

I en helt annan sak, drottningens faders nazism, så är den helt bevisad, medan det förblir sannolikt att den länge kan ha varit okänd för henne. En tidigare riksarkivaries utredning på drottningens uppdrag innehöll intressanta kompletteringar, men också en anpasslig, överslätande bedömning av starkt obehagliga frågor. Om detta var dock merparten av pressen tyst.

De båda styrelseledamöterna i CUF och KDU kritiserar regeringen och sina egna partiledare för att de inte ställt upp som kungens ”främsta beskyddare”. Men det är mycket förståeligt att statsminister Reinfeldt och de andra aktat sig noga för att sätta sina goda namn i pant för kungahusets skull.