Förutom att sända sin artikel till tidningen bad Eriksson att den skulle publiceras på Strängnäs kommuns hemsida, det vill säga på samma plats som ledningsgruppens uttalande. På det fick han ett nej, med följande motivering: Strangnas.se är inte ett debattforum. Uttalandet från ledningsgruppen var inte ett debattinlägg utan ”en reaktion på hur han [kommunchefen] framställdes i en rad ledarartiklar i Strengnäs Tidning”. Det skriver kommunikationschef Mattias Johansson i en förklaring till Eriksson.

Låt se nu. Ledningsgruppens tjänstemän riktar kritik mot tidningen. De ger stöd till en kommunchef vars agerande ifrågasätts inte bara på denna sida utan även av flera Strängnäspolitiker, däribland oppositionsrådet. De ger bifall till en omdebatterad omorganisation i kommunens förvaltning. De spelar ner allvaret i de begångna felen i konsultupphandlingen.

Ledningsgruppen tar därmed offentlig ställning i en rad frågor. Men något debattinlägg är det inte, lyder den officiella förklaringen. Det speglar den absurda situation som förvaltningsledningen har försatt sig i. När cheferna tog kommunens webbplats i anspråk för att ge sig in i debatten, öppnade de för att andra skulle kräva samma utrymme. Men det går ju inte för sig att i Strängnäs kommuns skyltfönster visa upp kritik från politiker mot de högsta tjänstemännen. Alltså tvingas kommunikationschefen slå knut på sig själv för att förklara att ett inlägg i debatten inte är ett debattinlägg.

Om de inte reflekterat över det tidigare så är det väl nu som Mattias Johansson, Lillemor Bylund, Bengt Gustafsson, Laszlo Nemedi, Marie Jonsson, Lars Nykvist och Anna Stenström-Jonsson bör fråga sig själva: Var det där uttalandet en så bra idé, egentligen?