Ska vi äntligen få en tydlig promillegräns på sjön? Av: Maj-Lis Lööw
Nu har det gått ytterligare en båtsommar och de flesta båtar ligger väl under, eller är på väg mot, presenningen. Alltså, ytterligare en båtsommar med åtskilliga olyckor eller tillbud. För att inte tala om de flytvästfria män i mogen ålder, mer eller mindre på kanelen, som drattar ur båten och drunknar. Det senare är ett fenomen som är svårt att lagstifta bort, men äntligen verkar det som det skulle komma ett förslag om en promillegräns för att köra båten. Ett sådant lagförslag har länge legat i lådorna på regeringskansliet men blockerats av Moderaterna. Jag vill tro att de inte bara ändrat sig för husfriden i Rosenbad utan att de också tagit till sig sakskälen. Det finns goda sådana argument och det skulle underlätta om alla partier kan gå ut och försvara lagen i bred politisk enighet.
Jag kan nämligen föreställa mig att lagen blir måttligt populär lagstiftning i vissa kretsar, inte bara hos en del av det så kallade båtfolket, utan också bland dem som anser att all alkohollagstiftning är en inskränkning av ”friheten”. Det kan dock aldrig vara en frihet att utsätta andra för fara.
För övrigt noterar jag att alkoholen debatteras och ifrågasätts allt oftare i medier och bland ”folk”. En av våra stora dagstidningar har haft en utmärkt artikelserie om vårt förhållande till alkoholen och på måndag startar SVT en dokumentärserie i sju avsnitt som heter ”Kysst av spriten”. Vid flera tillfällen denna sommar har jag också upplevt hur oron för alkoholen och dess verkningar har blivit samtalsämnet runt middags- och lunchbord. Och märk väl, utan att jag sagt ett ljud till att börja med.
Noterar också att haussen kring svininfluensan gör att vi tvår våra händer i sprit – ett alldeles utmärkt sätt att använda spriten – även om jag inte kommit därhän än. Annat är det när vi ska två våra händer och be om syndernas förlåtelse. Hörde att en kyrka bestämt sig för att byta ut det alkoholfria nattvardsvinet mot starkvin för att minska smittorisken! Undrar om det inte finns en dubbel agenda där. Det brukar kallas ”att be för sin sjuka mor” när man skyller på en sak för att uppnå något annat.
Maj-Lis Lööw är Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).


































