Sysselsättningen ökade med knappt 12 000 personer mellan de två valda månaderna.
Finansminister Anders Borg förklarade misstaget med att statsministern tittade på sysselsättningen 2006 enligt den gamla definitionen i SCB:s statistik, personer mellan 16 och 64  år, och jämförde med den nya som är 15-74 år.
Fredrik Reinfeldt ursäktade sig med att han tar del av oerhört omfattande material och att det därför är svårt att helt undvika fel.
Så är det förstås, även om kraven på en statsminister borde vara höga när det gäller sådana saker. Men en på sitt sätt mer intressant fråga är varför Fredrik Reinfeldt drog fram den här jämförelsen överhuvudtaget. Det gjorde han även i radiodebatten med Mona Sahlin i onsdags, då han faktiskt lyckades redovisa korrekt uppgift:
– Vi har ju nu siffror som visar att vi 2010 ligger i nivå med den sysselsättning vi hade 2006, trots att vi däremellan har haft en finanskris.
Jämförelsen säger ingenting för den oinvigde. För under denna tidsperiod har det även skett en befolkningsökning. Det är nu 244 000 fler personer i åldern 15-74 år och 142 000 i gruppen 16-64 år. Så även om sysselsättningen hade ökat med 100  000 hade det varit en minskning i förhållande till arbetskraften, vilket är vedertagna definitionen.
Den här typen av bollande med siffror är egentligen ett större problem än Fredrik Reinfeldts felläsning av statistiken. Och det görs av alla politiska partier. I bästa fall är det obegripligt, i värsta fall är det direkt vilseledande.
Därför var det bra att statsministern misstog sig. Förhoppningsvis leder det till att just det här förvirrade sysselsättningsargumentet inte används mer i denna valrörelse. Och vi som bevakar politik har fått en tidig uppmaning att lägga tid på utredningsarbete under det kommande sifferregnet.