Skolinspektionen publicerade i början av veckan en rapport om mobbning utifrån en granskning av 50 svenska grundskolor. Rapporten utgår från begreppen trakasserier och kränkande behandling i stället för mobbning. Detta motiveras med att skollagen och diskrimineringslagen huvudsakligen kretsar kring dessa begrepp. Men i skollagens första kapitel slås följande fast:

”Särskilt skall den som verkar inom skolan aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.”

Valet av termer kan förklaras av rapportens utgångspunkt: inget utom nolltolerans är acceptabelt. Inte ett endaste glåpord får passera utan reaktion från de vuxna. Det är visserligen en lovvärd föresats, samtidigt som förhållningssättet lätt kan förminska fenomenet mobbning. Enstaka förolämpningar är något helt annat än att under långa perioder vara utfrusen och utsatt för systematiska kränkningar.

Men i praktiken är det kanske inget problem. Tillvägagångssättet för att hantera såväl enstaka som systematiska kränkningar kan mycket väl vara detsamma.

Enligt lag ska alla skolor varje år uppdatera sin handlingsplan för hur trakasserier och kränkningar ska hanteras. I den planen ska det föregående årets utvärdering innefattas. Detta syftar till att handlingsplanen ska fokusera situationen i varje enskild skola. I 45 av de 50 undersökta skolorna upptäcktes brister i handlingsplaner och i hur dessa efterlevdes. Det är ett allvarligt avslöjande.

Men Skolinspektionen nöjer sig inte med att publicera en kvalitetsundersökning. Ett av rapportens syften är att sprida information till skolor om hur antimobbningsarbetet kan förbättras. Men som informationsmaterial är den undermålig. Den ger nästan inga svar på hur man hanterar elever som mobbas eller mobbar, inte heller pekar den på vilka metoder som fungerar bättre än andra. Däremot antyds att kamratstödjare inte ensamma bör ges hela ansvaret för att upptäcka och hantera trakasserier och kränkningar, och att det är viktigt att vuxna rör sig bland eleverna även utanför lektionstid. Men det tror jag bestämt att jag läst förr.