Debattören Johan Norberg, skriftställaren Anders Johnsson och nationalekonomen Andreas Bergh talade om liberalismen i Sverige under de dryga 200 åren, från Anders Chydenius till avregleringarna och valfrihetsreformerna på 1990- och 2000-talet. De här genomgångarna är viktiga för att sudda ut en historieskrivning som osynliggör politiska beslut som hade stor betydelse för den svenska välståndsökningen men som ägde rum före Socialdemokraternas makttillträde. Lika angeläget är att lyfta fram det civila samhällets betydelse för framväxten av dagens Sverige, och då inte bara fackföreningarna på 1900-talet utan även företagarna, kyrkorna och nykterhetsrörelsen.

Andreas Berghs försvar av välfärdsstaten stod sig också väl mot Johan Norbergs mer antistatliga liberalism. De två borde sammanföras oftare.

Maud Olofsson drabbade samman med Miljöpartiets Peter Eriksson i något som var tänkt som en diskussion om liberalism men som snabbt förvandlades till en klassisk valdebatt. När de två så sökte efter liberalism i sina partiers historia blev det två väldigt förskönande berättelser. Olofsson talade om Centern som ett parti med rötterna i den frihetliga bonderörelsen men glömde partiets bruna period runt andra världskriget. Eriksson talade om Miljöpartiets antiauktoritära historia, tron på småföretagande och deltagande demokrati men bortsåg från MP:s barndom då partiet utmärkte sig mest för sin utvecklingsfientlighet och hårda isolationism framför allt i förhållande till EU.

Men det var då. I dag kan Centerpartiet mycket väl definieras som ett liberalt parti och Miljöpartiet bär på mycket liberalt tankegods. Även om Olofsson och Eriksson trots uppmaningar inte ville peka ut liberala ståndpunkter som förenar de två partierna finns sådana. Den främsta är synen på invandring där C och MP är de starkaste förespråkarna för öppna gränser.

För övrigt lever liberalismen på det hela taget gott i Sverige i dag. Det etablerade samhällets motståndskraft mot främlingsfientliga idéer är starkare i dag än på 1990-talet. Även med sverigedemokrater i riksdagen är risken för en åtstramning i invandringspolitiken väldigt liten. Svenskarna blir också mer toleranta gentemot etniska och religiösa minoriteter.

Under denna mandatperiod har skattetrycket sänkts betydligt samtidigt som konkurrensen och valfriheten i den skattebetalda delen av ekonomin har ökat. Friskolorna har rotat sig fast i skolsystemet. Friheten att välja vårdgivare har vidgats. Apoteksmonopolet har brutits sönder. Och medan detta sker glider väljarsympatierna bort från de oreformerade Socialdemokraterna till Moderaterna och till mittenpartiet MP.

Många liberala utmaningar kvarstår men det går åt rätt håll.