Hägglunds problem är den egna politiken
av Susanna Birgersson
”Kristdemokraterna är inte anarkister.” Så desarmerade Göran Hägglund kritiken mot att Kristdemokraterna lägger förslag som innebär mer reglering av människors liv – samtidigt som Hägglund gjort ett stort nummer av att partiet ska agera gränspolis mot klåfingriga politiker.
I går kväll var det Kristdemokraternas tur i SVT:s kavalkad av partiledarutfrågningar.
När Hägglund konfronterades med 2006 års svikna vallöfte om sänkt bensinskatt, svarade han att Kristdemokraterna ju inte fick majoritet i förra valet och därför inte kunde genomdriva intentionen.
Sådär gör han ofta, tar udden av kritiken med humor och självdistans. Medan en del andra partiledare grälsjukt bevakar sin egen värdighet och betydelse, plockar Hägglund charmpoäng på att lyfta fram sitt eget partis ringa storlek.
Hägglund svarade redigt på frågorna om sjukförsäkringen. Huruvida människor har hjälpts till arbete är inte den primära frågeställningen för att utvärdera om reformen är riktig. Frågan är om de sjukskrivna verkligen är sjuka. När antalet sjukskrivna i Sverige nu har sjunkit till strax under det europeiska snittet, torde antalet personer som får sjukpenning svara ganska väl mot antalet som faktiskt är sjuka.
På frågan om människor ska tvingas flytta för att få arbete, trots att de har familj, gav Hägglund det enda självklara svaret. Ja, det är ingen rättighet att under oöverskådlig tid bli försörjd av det offentliga för att det känns trist eller jobbigt att flytta dit där jobben finns.
Utfrågarna försökte ställa Hägglund mot väggen och frågade varför vårdplatserna blivit färre under mandatperioden, samtidigt som han som ansvarig minister nu säger sig vilja skapa fler vårdplatser. Men det avsnittet klargjorde ingenting förutom att mekanismerna bakom antalet vårdplatser är komplexa – och att Hägglund hade bättre koll på området än utfrågarna.
Argumentationen kring Kristdemokraternas familjepolitik saknar verklighetsförankring. Hägglund pratar om att det är föräldrarna som vet vad deras barn behöver och att föräldrarna därför borde ges ekonomisk frihet att själva bestämma vem som ska ta hand om barnet och när. Men det är nog rätt sällan som enskilda barns personligheter och behov avgör om mamman eller pappan tar ut föräldraledighet eller vid vilken tidpunkt föräldrarna väljer att sätta sina barn på dagis. Men det spelar inte så stor roll hur Hägglund argumenterar på det här området. Kärnväljarna fick höra det de vill höra.
Göran Hägglund har uppnått en hel del inom sitt ansvarsområde. Vårdköerna har kortats och tillgängligheten i primärvården har förbättrats. Han är också duktig på att pedagogiskt försvara den politik regeringen går till val på. Det är när det kommer till Kristdemokraternas egna konkreta politik som logiken svajar. Principerna spretar och han får svårt att förklara civilkuragelagen, förbudet mot kamphundar, förbudet mot att delta i och stödja rasistiska organisationer eller hur arbetslinjen går ihop med familjepolitiken.
