Det som stod till buds var att vända sig till familj och vänner – även jag lånade ut en slant. Verksamheten rullade så småningom igång och det finns nu utsikter till framgång.

En och annan som läser detta känner nog igen situationen: Släkt, vänner och bekanta som bryter upp från tryggheten för att förverkliga en affärsidé. Pengarna finns inte men skramlas ihop från kamrater och anhöriga, räntefritt och med handskakning som enda säkerheten. Hur många företag som vi möter dagligen har inte startat just så?

Det här är politik. Den som talar om vikten av tillgång på riskkapital får inte bortse från det som händer på det allra första stadiet av ett företags liv, när det mest bara finns en idé, när inga institutioner och professionella investerare är tillgängliga och när det tillförda kapitalet utgörs av sparpengar från entreprenörens omedelbara omgivning.

Den politiker som har det här perspektivet måste vara mån om privat kapitalbildning och se värdet av mild beskattning av inkomster, även de höga, och låga kapitalskatter. Konkret betyder det att värnskatten bör försvinna, att färre bör betala statlig inkomstskatt, att marginalskatterna inte ska höjas och att förmögenhetsskatten får vila i sin grav.

SÅ NÅGOT helt annat. TV4 har bestämt sig för att visa SD-filmen, i en ny version. De heltäckta muslimska kvinnorna och pensionären ska dimmas och ersättas med skylten ”Censurerat av TV4”. De två bromsarna, för invandring och för pensioner, kommer däremot att finnas i bild.

TV4:s agerande är bedrövligt. Först nobbar kanalen filmen, men hänvisar inte till värderingar och redaktionell princip, utan till en lag som filmen inte nödvändigtvis bryter mot. Sedan släpper TV4 fram filmen i en version där grundbudskapet är kvar men där SD också framställs som offer.

Det hade inte passerat här. Annonser som på det här sättet ställer grupper av människor mot varandra och piskar upp hat kommer inte in i vår tidning.