Folkpartiet skärper tonen – igen
I en debattartikel i Dagens Nyheter lägger Johan Pehrson, gruppledare och rättspolitisk talesperson, fram ett knippe förslag som skulle kunna gå under benämningen ”hårdare tag mot barnbrottslingar”. Samhället sviker barnen när brott inte får kännbara konsekvenser, skulle nog Pehrson själv hellre sammanfatta budskapet. Visst, men FP är tröttsamt ensidiga i sina förslag.
Den rättspolitiska gruppen föreslår till exempel att socialtjänsten ska kunna döma till något som FP kallar helgavskiljning – att barnet under korta perioder tvingas hemifrån för att delta i behandlingar av olika slag. Det låter grymt men kan kanske vara en framkomlig väg i fall där hemmiljön är alltför präglad av våld och kriminalitet.
Pehrson vill att föräldrar alltid, till en viss nivå, ska bli skyldiga att betala för sina barns skadegörelse. Det kan naturligtvis i vissa fall skärpa kontrollen och uppmärksamheten från föräldrarna. Men det kan också slå hårt, för hårt, mot familjer som redan tidigare kämpar med dålig ekonomi.
Fler brott ska leda till rättegång anser Folkpartiet. Det ger tydliga signaler om allvaret i situationen och kan bidra till att brottsoffer får upprättelse.
Folkpartiet observerar ökad brottslighet bland barn. Det kan stämma trots att den empiriska grunden svajar. Det är nämligen svårt att föra statistik då barnbrott ofta inte registrerats av polisen. Men om den nu faktiskt har ökat – beror det på att påföljderna samtidigt blivit färre och mindre kännbara? Så måste det väl vara om man nu vill bekämpa ökningen med tuffare konsekvenser? Men Pehrson anför inga sådana direkta empiriska samband.
Ändå, det är viktigt att samhället reagerar tydligt på brott som begås av barn, hur många eller få dessa än är. I bästa fall kan det hejda en framtida kriminell karriär. Det är inte helt enkelt att säga om Folkpartiets konkreta förslag är ändamålsenliga. Men tanken att handling ska ge konsekvens är i grunden god.
Det som irriterar är att Folkpartiet fokuserar all energi, precis som i skoldebatten, på det sista steget, avskräckande bestraffning. Det vore uppfriskande, välbehövligt och numera förvånande om Folkpartiet någon gång emellanåt ventilerade den mjukare sidan av saken. Kan antalet vuxna i skolan spela roll, kanske till och med större roll än helgavskiljningar? Kan möjligheten att få tala med en kurator en gång i veckan göra skillnad? Krasst samhällsekonomiskt är det givetvis en ren vinst om barnen aldrig kommer så långt som till att faktiskt begå brott.













































Senaste kommentarerna:
Skrivet 23 apr 2009 22:59 K (Ej registrerad)
Det är folkpartiets förslag, de sitter i regering och kan genomföra detta men det händer inget... Ett förslag av denna sort är bara för att skapa rubriker och försöka sno åt sig lite av opinionen!
FP är pinsamma!
Skrivet 25 apr 2009 10:56 Don Corleone (Ej registrerad)
Till Solozzo: förr blev man vuxen vid 21 år. Sedan länge minskat till 18 år, och straffmyndigheten inträder när man blir 15 år. Är det inte då antagligt att eftersom åren har gått sedan senaste sänkningen, det är dags för en ny sänkning? Fördelen är att snåla kommuner inte kommer undan, utan att staten DÖMER OVILLIKORLIGT TILL VÅRD OCH BEHANDLING! Jag tror inte du förstår varken verkligheten som tydligt indikerar behov eller de lagliga förutsättningarna och villkoren vid förändring.
Skrivet 25 apr 2009 11:56 Harpokrates (Ej registrerad)
Bra att FP larmar och uppmanar till diskussion.
Hårda tag behöver inte nödvändigtvis innebära "piskrapp på sjärten" eller en "örfil". Äkta engagemang och tydligt dokumenterat agerande i skilda former visar att vi kloka(?) vuxna bryr oss de stackars utsatta barnen och ungdomarna. Begreppet "omhändertagande" bör diskuteras mera och må kanske omformuleras i lagstiftningen.
Brott i omyndig ålder måste självfallet förlåtas i sann kristen anda och senare utraderas.
Skrivet 27 apr 2009 09:14 torparen (Ej registrerad)
fp.kan ju hjälpa till med dessa problem och sätta stopp för ett nytt polishus i eskiltuna och i stället satsa på mindre polis kontor i dom oroliga områdena med polis och socialkontor på samma ställe som skall vara lätt åtkomliga för behövande med andra ord någon form av decentralisering.
Skrivet 27 apr 2009 11:43 En svensk i Danmark (Ej registrerad)
Det finns ingen preventiv verkan med polisen, oansett om den är central eller decentral. Vi talar om unga som är utanför pedagogisk räckvidd.
Det vi kan hoppas, är polisens begränsande av skador vid akut insats mot ett uppstått problem och i bästa fall ta in dom till förvaring, som uppfyller två föremål.
1. De skadar inte samhället så länge de är omhändertagna och våldsspiralen bryts för en stund.
2. Professionella vårdare och andra kunniga, får möjlighet för att få kontakt med orostiftarna.
Det finns ingen närliggande lösning för samhället att tänka på omgrupperingar av ressurser eller annat användande av sin sunda förnuft.
Det sunda förnuftet har ingen verkan, desvärre.
En långsiktig, kontinuerlig insats, med reducerande effekter på mariginaliseringsproblemet och det svåraste, att ta tag i de kulturellt betingade problem med kvinnors disrespekt bland de egna familiemedlammarna, som sätter dem utanför möjlighet att påverka genom uppfostran.