Det handlar inte om olja
av Alex Voronov
Vissa negativa synpunkter på den militära insatsen i Libyen är extremt förutsägbara. De dyker upp i debatten så gott som varje gång väst ingriper någonstans i världen. I går levererades de i klump på dn.se av Abdulhadi Khalaf, sociolog verksam på Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet:
• USA och Storbritannien ingriper inte främst för att stoppa civilbefolkningens lidande. Om det var syftet hade de agerat lika beslutsamt i Jemen.
Visst är den internationella politiken full av dubbelmoral. Regimen i Libyen sätts på plats medan de i Bahrain och Jemen lämnas i fred, till exempel. Men detta konstaterande får inte leda till nihilism. Oförmåga eller ovilja att ingripa mot diktator A betyder inte att det är fel att göra det mot tyrann B. Attackerna baseras nu på en FN-resolution efter att Muammar al-Gaddafi har hotat med blodbad och redan visat att han menar allvar.
• Flygoperationen är ett tillfälle för flera länder att testa sina stridskrafter.
Så är det nog. Dessa drivkrafter finns dock i varje militär insats av den här typen. Piratjakten utanför Somalias kust brukar beskrivas som en övning för världens flottor. Men det gör knappast kampen mot sjöröveriet mindre viktig. Trots alla sina begränsningar och brister upprätthåller de utländska styrkorna åtminstone någon sorts rätt i området.
• Väst är bara ute efter att säkra tillgången på libysk olja.
Detta är det mest utslitna påståendet och det mest felaktiga. Man behöver inte bomba ett land för att kunna köpa dess olja. Tillgången är säkrad i och med att oljeproducenten har ett egenintresse att sälja. I Libyens fall är pengar från oljeexport rent av det enda som håller regimen vid makten.
Det är alltså ekonomiskt irrationellt att kriga sig till oljetillgång, och inte bara av skälet ovan utan också för att krig är dyrt i sig och för att stridshandlingar och oro i denna region höjer oljepriset. I dag ligger det runt 115 dollar fatet. De stigande energipriserna sänker nu tillväxtprognoserna över hela världen och drabbar hårdast de största oljeslukarna – läs USA.
Men det stora problemet med de där resonemangen är att de flyttar fokus från dem det faktiskt handlar om – vanliga människor i Libyen som liksom vi förtjänar att leva i frihet. Om omvärlden kan göra något för att hjälpa och skydda dem, bör det göras.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 23 mar 2011 07:25 Zral Nosh (Ej registrerad)
Gratulerar till en bra ledare! Oljeargumentet dyker verkligen alltid upp, också om ytterst tvivelaktigt, som i fallet Libyen.
Däremot tycker jag vi ska förstå att länder som deltar i det militära anfallet respektive vill begränsa stödet, också har olika inrikespolitiska skäl till sina ställningstaganden utöver detta att världssamfundet av anständighetsskäl vägrat låta det passera vad Ghadaffi hotat göra och GÖR mot sitt eget folk.
De olika inrikespolitiska skälen vore värda en grundlig dissikering - senare när allt klarnat mer. Sarkozy och Cameron kan man dock redan nu anta har likartade skäl. Något oroande är att i Sveriges radio i något program igår omnämndes att en Londonbaserad libysk "Shabaab-rörelse" var aktiv och av särskild betydelse för den libyska oppositionen. Låt oss hoppas att man bara avsåg att beskriva en grupp av ungdomar (shabaab, arabiska för "ungdom") utan sammankoppling med vad vi annars menar med al-Shabaab... Förtanke bättre än eftertanke...
Skrivet 25 mar 2011 10:28 Dag B (Ej registrerad)
Att åsiktsyttringar påstås vara "förutsägbara" är knappast ett tecken på att de är felaktiga.
Objektivt sett är det mer sannolikt att det är så att det finns fog för de åsikter som upprepas många gånger.
Att avfärda åsikter med det argumentet säger mer om den egna förmågan att klara en saklig debatt.
Ledarsidan har varit mycket bättre, och jag är bekymrad över den relativt ytliga retorik jag sett det senaste halvåret.