Det är praktiskt omöjligt att förbjuda vinst i välfärden, sa Stefan Löfven i en TT-intervju i veckan. Aktieutdelning är bara ett sätt att ta ut pengar. Det finns andra, menade han.

Löfven har förstås inte tätat alla springor där sådana idéer kan krypa fram. Det fanns också mycket nej-till-vinst-demagogi i S-företrädaren Jennie Nilssons inlägg under gårdagens riksdagsdebatt om riskkapitalbolag i den offentliga sektorn.

Men Löfven skickade ändå en tydlig signal till partilandet: Vinstförbud är fel väg. Byt fokus!

Motståndet mot vinster i företag som driver skolor, sjukhus och äldreboenden fyller en funktion i en ideologiskt vilsen och splittrad socialdemokrati. Men föreställningen att själva uttaget av vinst sänker kvaliteten i vården och utbildningen kittlar fler än sossar. I veckan gjorde Miljöpartiet ett utspel på temat. ”Vi vill att alla aktiebolag som driver skolor, i sin bolagsordning, ska klargöra att verksamheten inte har ett vinstsyfte”, skrev bland andra Åsa Romson på DN Debatt.

Mikaela Valtersson, tidigare ekonomiskpolitisk talesperson och nu vice vd i Kunskapsskolan, reagerade på Twitter: ”Tycker det är mycket trist med miljöpartiets nya linje i skolpolitiken. Fel fokus, naiv syn på företagande och populistiskt.” Hennes efterträdare Per Bolund svarade i samma forum: ”missuppfattning! I bolagsordningen ska stå att utbildning är huvudsyfte. Det hindrar inte skolföretag att göra vinst.”

Enligt Bolund menade alltså artikelförfattarna något annat än det de skrev. Förklaringen är att även Miljöpartiet är splittrat i frågan och därför måste sitta på alla stolar samtidigt.

Förbud mot vinstutdelning vore förstås, precis som Löfven säger, ett slag i luften. Pengar kan slussas ut som olika typer av pålagor för köp av varor och tjänster, räntor för internlån eller extra höga löner till nyckelpersoner. Förbudets enda effekt blir en mer sluten ekonomiredovisning i dessa företag.

Detta praktiska argument räcker hela vägen men det finns fler. Ägare till friskolor gör generellt inga uppseendeväckande vinster. Tidningen Dagens Samhälle gjorde våren 2011 en genomgång av friskoleföretagen. Den genomsnittliga vinstmarginalen 2009 var fem procent, för friskolekoncerner sex procent. Med hänsyn till nödvändiga nyinvesteringar är det lika lönsamt att sätta in pengarna på ett sparkonto.

Men det känns väl ändå fel att skattepengar försvinner ut ur den offentliga sektorn, ner i ägarnas fickor? Ja, välkommen till marknadsekonomin. En betydande del även av den kommunala skolans pengar tillfaller privata bolag, som betalning för skolbyggnader, inventarier, läromedel, skolmat med mera.

Jämför så två privat ägda skolor: Den ena, A, ägs av en stor skolkoncern. Den andra skolan, B, har som ägare en ideell förening vars hela vinst återinvesteras i verksamheten. Det är dags att göra en stor investering. A finansierar det internt, där ägaren i utbyte tar en utdelning på vinsten. B har ingen kapitalstark ägare utan tar ett lån mot ränta. Utdelningen och räntan är alltså i grunden samma typ av kostnad.

Till saken hör att kostnaden för B sannolikt blir högre än den för A, eftersom B tar lån på stan. Men i vinstförbudsförespråkarnas värld är det som A gör skadligt för svensk skola medan B:s lösning ses som något självklart. Förklara den logiken.

Riskkapitalbolagen då. Det som utmärker dem är det uttalade syftet att söka efter högsta möjliga avkastning. De äger en verksamhet under några år, utvecklar den och säljer sedan med god vinst. Riskkapitalisterna tjänar alltså inget på att plundra skolan och sänka dess kvalitet. För en sådan produkt betalar ingen.

Vad köparen däremot ger bra betalt för är en välfungerande skola som lyckas locka många elever under lång tid framåt. Det är det som ger pengar för både säljaren och köparen. Den vinst riskkapitalbolagen gör från försäljningen kostar i sin tur skattebetalarna inget och drabbar ingen fattig.

Den betydande andelen privata ägare i skolan, omsorgen och vården ställer nya krav på lagstiftaren, kommunerna och landstingen. Meddelarskyddet måste omfatta även anställda i dessa företag. Regelverket behöver uppdateras, kvalitetskraven skärpas och tillsynen bli bättre. Sedan gäller det att komma till rätta med de räntesnurror som lurar staten på miljarder – och här handlar det inte bara om företag med offentliga uppdragsgivare, även om det är sådana som har figurerat mest i debatten.

Men släpp pseudofrågorna. Friskolornas vinster är inte ett problem i det svenska utbildningsväsendet. Och de varken bör eller kan lagstiftas bort.