Många människor som aldrig har satt sin fot i Eskilstuna kommer ändå att ha sin bild klar. SD som kommunens tredje största parti signalerar knappast öppenhet, mod och framåtskridande – som uttrycks i kommunens vision – utan slutenhet och inskränkthet.

När sedan Eskilstunas ledande politiker försöker tolka väljarstödet till SD blir det bara fånigt. Det heter att en tiondel av väljarna inte alls är främlingsfientliga – de röstade på Sverigedemokraterna i protest mot de andra partierna.

Förklaringen är egendomlig. Visst, väljare tar i olika grad ställning såväl för som emot något när de röstar. Men det är svårt att förstå varför Sverigedemokraternas väljare skulle ha ett helt annat förhållningssätt till sin viljeyttring än exempelvis de väljare som har lagt sin röst på Socialdemokraterna.

Vad säger då stödet till SD om Sverige? Studier av svenskarnas värderingar och inställning till kulturmöten ger vissa insikter. I en undersökning gjord 2009 av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, och som har refererats här tidigare, svarade tolv procent av de tillfrågade att de inte ville se en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen. Det är en minskning från 25 procent 1993.

Invandringsfrågan bekymrar i dag få svenskar. I SVT:s vallokalundersökning hamnade den på plats 16 i prioritet för väljarna.

Men samtidigt med denna utveckling har Sverigedemokraterna stärkt sin organisation, putsat sin fasad, finjusterat budskapet och blivit mer synliga.

Toleransen har alltså ökat i Sverige över tid – detta måste sägas om och om igen – och det finns i dag inget utbrett missnöje med invandringen. Men, andelen främlingsfientliga svenskar är ändå tillräckligt stort för att utgöra ett gott väljarunderlag för ett skickligare SD. Från tidigare valundersökningar vet vi också att lågutbildade och arbetslösa är kraftigt överrepresenterade bland Sverigedemokraternas väljare, likaså personer som ser sig själva som arbetare. Med tanke på denna demografi bör man kanske inte bli så förvånad över att SD tar 9,6 procent i Eskilstuna, jämfört med 5,7 -procent i riket?

Sverigedemokraterna lyckas i dag bättre med att fånga den intoleranta väljargruppens uppmärksamhet och flytta dess fokus från andra frågor till just invandringen. Uppgiften för de andra partierna, och för opinionsbildare i övrigt, är att flytta den tillbaka genom att ändra villkoren för debatten.

För det första måste partierna sluta leta efter fel i det som går under namnet integrationspolitik för att förklara Sverigedemokraternas framgång. De främlingsfientliga blir nämligen aldrig nöjda. Antingen lever svartskallarna på bidrag eller så tar de våra jobb. I dag driver SD båda teserna samtidigt.

För det andra bör politikerna kasta ut formuleringen ”vi måste våga ta debatten” ur sitt floskelförråd. Varje gång någon säger att vi måste våga skickas signalen att vi är fega och de, sverigedemokrater med anhang, är modiga, att det är de som driver ut oss på arenan, att det är de som har initiativet i debatten.

I stället, och det är det tredje, bör vi i mötet med traditionella SD-ståndpunkter omdefiniera frågeställningen: Invandring eller pensioner? Jaha, du är bekymrad över framtidens pensioner? Okej, hur tycker du att pensionssystemet ska se ut? Hur ska Sverige få en hög och stabil tillväxt som håller pensionerna uppe? Hur ska företagsklimatet förbättras?

Det handlar om att vägra föra debatten på extremisternas hemmaplan, inte reflexmässigt koppla sociala problem till etnicitet och hålla stenhård fokus på de stora frågorna.

Kommer det att tränga tillbaka Sverigedemokraterna? Det är inte säkert. En viss grupp väljare kommer alltid att tilltalas mer av de enkla lösningarna som inte kräver eftertanke. Men jag tror att det beskrivna förhållningssättet är det anständiga samhällets bästa chans att åtminstone förhindra en förgiftning av debattklimatet och en anpassning av politiken till de främlingsfientliga.