Bakgrunden är att Borås simidrottsföreningar behövde en bättre anläggning för träning och simning. I kommunen fanns sedan tidigare ett badhus, Stadsparksbadet, öppnat 1985. En del boråsare hävdar att det var Sveriges första äventyrsbad. Simningen behövde dock en 50-metersbassäng, större läktare, lägre vatten- och lufttemperatur, och inte minst tillgång till bättre träningstider genom att slippa samsas med rekreationsbadare.

Känns detta igen?

Efter att ha testat olika idéer och hanterat dragkampen mellan olika viljor bestämde sig kommunen för att bygga ett nytt bad, en renodlad simhall utan äventyrsinslag. Den började byggas i början av 2009 och stod klar ett drygt år senare. Borås Simarena har nu en tävlingsbassäng 50 gånger 25 meter, plats för ett tusen åskådare, en mindre undervisningsbassäng, en styrketräningshall och en kafeteria. Simhallen innehåller alltså allt som en simidrottsanläggning ska innehålla och inget annat.

I somras genomfördes i simhallen masters-VM i vattenpolo.

Byggkostnaden landade på 56 miljoner kronor, hälften av vad Eskilstuna Kommunfastigheter har räknat fram att en sådan anläggning ska kosta. Den budgeterade driftskostnaden – underskottet om man så vill – är knappt sju miljoner per år.

De inblandade förklarar den låga byggkostnaden med en annorlunda styrning av projektet, som de kallar Boråsmodellen. En särskild projektgrupp upphandlade och samordnade en totalentreprenad med 15 olika entreprenörer. Gruppen bestod av kommuntjänstemän men även av personer utifrån – simidrottare och gamla byggherrar.

Men projektarbetet ifrågasätts också. I gårdagens Borås Tidning refereras en revisionsrapport som varnar för att det bakom den låga byggkostnaden kan finnas kompromisser med kvaliteten, något som kan ge en hög nota för underhåll.

Den här typen av misstänksamhet är i sin ordning. När något ser för bra ut för att vara sant bör det skärskådas. Men skepsisen är kanske också en bild av den kommunala världen och dess outtalade sanningar som säger att all nödvändig klokskap finns samlad i kommunhuset och att frivilligkrafterna ska hållas på ett visst avstånd från det praktiska arbetet.

Samtidigt brukar kommunpolitiker från alla läger, även i Eskilstuna, framhålla att det finns pengar att spara på att göra bättre upphandlingar. Vi vet också att stora byggprojekt av mystiska skäl nästan alltid överskrider budget.

I Borås sade man 56 miljoner på sommaren 2008. Det blev 56 miljoner på våren 2010 när det var klart.

Om inte annat kan Eskilstunapolitikerna ta fasta på detta: Kollegorna i Borås valde en superslimmad simhall i stället för ett stort äventyrsbad, de prioriterade stödet till sim-idrotten och motionen före skattepengar till vattenrutschkanor och Lady och Lufsen-broar. När kommunen måste vända på varenda krona är detta det rimliga valet.