Kunskapen om förskolan har blivit bättre, men själva förskolan har blivit sämre. Inte sällan läggs skulden på personalen. Men i dag finns mycket välutbildade personer inom förskolan. Kunskapen hos de som arbetar är i dag större än någonsin innan. Problemet är att den kunskap som finns, inte ges möjlighet att användas.

- Det är beslutsfattarna, det vill säga politiker och tjänstemän, i Eskilstuna som inte ger personal i förskolan möjlighet att använda sina kunskaper, säger Gunilla Niss, förskolepsykolog.

Gunilla Niss har varit verksam inom förskolan i över 30 år och hon menar att landets förskolor har genomgått en stegvis försämring. Man har tagit bort vaktmästare, enskilda föreståndare och personal med ansvar för kringuppgifter - uppgifter som lagts på förskolepedagogerna. Samtidigt har antalet barn ökat.

- Fler barn och färre personal som utför fler arbetsuppgifter. Vem som helst kan räkna ut att det blir sämre. Personal hinner till exempel inte med att trösta barn, som fallet i Eskilstuna.

Vuxnas samspel med barn är oerhört viktigt, menar Gunilla Niss. När barngrupper blir för stora begränsas barns relation till vuxna. Det blir dels en kamp för barn att få vuxnas uppmärksamhet, dels får barn för många personer att hålla reda på.

- Det blir för många relationer och det blir inte kontinuitet i de relationer som finns. Vuxna måste få tid att prata med varje barn, skapa relation, förstå, skratta och trösta. Sammanhang i relationer är avgörande för barns fortsatta liv och lärande. Det är skadligt för barn att inte ha kontinuitet i sina relationer. Och vi vill väl inte ha en förskola som skadar barnen?